Ingenting mer

Ingenting mer

Jag har ingenting mer jag kan skriva
För allt som är viktigt har setts
Jag har ingenting mer jag kan giva
För det som jag hade har getts

Jag har ingenting mer att göra
För allt som jag kunnat har gjorts
Jag har ingenting mer att böra
För nu har jag gjort det som borts

Jag har ingenting mer att bedöma
För det som jag anser har hörts
Jag har inga fler drömmar att drömma
För de drömmar jag haft har förstörts

Jag har inga fler hopp jag kan hysa
För dem har alla blivit till grus
Jag har ingenting kvar att belysa
För jag bor inte ens kvar i vårt hus

Jag har ingenting mer att försvara
För de svar jag har haft har du fått
Jag har ingen mer kraft att förklara
För du har ändå aldrig förstått

Jag har inga fler frågor att ställa
För de frågor som finns har jag ställt
Jag har ingenting själv att umgälla
För de löften vi gav de har gällt

Jag har inga fler tankar att dela
För allt som jag tycker har sagts
Jag har inga fler kort jag kan spela
För de som jag hade har lagts

Jag har inga fler känslor att tömma
För du är inmurad, kylig och tom
Jag har ingenting mer att fördöma
För du har själv formulerat din dom

Jag har ingenting alls mer att båta
För du har förbrukat all sympati
Jag har ingen mer ömhet att såta
För tillvändhetens tid är förbi

Jag har ingen mer kraft att förlåta
För jag har lönlöst förlåtit förut
Jag har ingenting mer att begråta
För min sårbarhet har tagit slut

Jag ser inget som gör oss till vänner
För den vänskap som fanns är nu släckt
Jag vet bara om att jag känner
mig lurad, bestulen och knäckt

Jag fick inget för det enda jag begärde
så för vänskap finns ingen poäng
Du förstörde ditt vänskapliga värde
då du klev i en annan man säng

Jag har ingenting kvar i mitt hjärta
För allt som där fanns har jag skänkt
Det jag har är mig själv och min smärta
och känslan av att va kränkt

Jag har ingenting mer att förtälja
För ordet är ej längre mitt
Jag har inget val alls jag kan välja
För valet som gjordes var ditt

Jag har ingenting alls mer att ge dig
än dikten du fått på ditt bord
Jag har ingenting alls mer att be dig
än att du besparar mig dina ord

För jag har ingenting alls jag vill höra
För jag kan bara tro det jag ser
Och det enda du för mig kan göra
är att du aldrig behandlar mig mer

Min sista gåva är orden du läser
De ryms på ett slutgiltigt blad
Min bitterhet ligger och jäser
i mig själv i en främmande stad

(01 12 02)

Skriven av: Göran hestner