Kategori: Dikter
Isabelle
Jag gick genom vår kyrkogård
en kall och dimmig juldagsnatt
och stannade till vid en gravvård
som gömde en dyrbar skatt.
Min käraste vän Isabelle,
Jag lyfte blicken, skymd av tårar
och såg att kyrkogården var full utav
gestalter som förståndet sårar
döda som rest sig upp ur sin grav.
Bland dem min vän Isabelle.
Jag tänkte ' Det är besynnerligt och märkligt
att muren rasar just denna natt
mellan andars värld och det som är verkligt
det kan bara hända en juldagsnatt.'
Det visste min vän Isabelle.
Hon kom emot mig, lång och ljus
en fnissig ängel i palestinasjal
och blicken lika full av bus
som när hon levde och höll tal.
Min stridbara vän Isabelle
Hon bubblade på om allt hon sett
av bråk och intriger i andarnas värld
och jag berättade om allt som skett
sedan hon lämnade vår värld.
Min pratsamma vän Isabelle.
Jag sa: 'En sak har du att förklara
för mig som du lämnade kvar
Jag har sökt dig i seanser men bara
fått tomhet och tystnad till svar.'
Min spöklika vän Isabelle.
'Jag trodde att när du nu är död
skulle du alltid finnas med mig
som andlig hjälpare och stöd
att du som förr skulle prata med mig.'
Min andliga vän Isabelle.
Hon log och och svarade ' Nej min vän
höga murar skiljer vår värld från din
Bara denna natt är jag med dig, men sen
är du ensam igen, vännen min.'
Så sa hon min vän Isabelle.
Men sedan gick solen upp i öst
och sakta bleknade hon bort, min vän
De sista orden sa hon som tröst
' Vi ses nästa juldagsnatt, igen.'
Min käraste vän Isabelle.
Skriven av: Cassie
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo