Publicerat
Kategori: Dikter om döden

Jag ber en bön

Jag ber en bön
Jag ber den tyst
För den bär ord som inte kommer ut

Jag tänker på dig
Hur allt gick till
Och hur fort att tog slut

Du skrev en lapp;
"Jag älskar er, det här var inget lätt beslut. Det är mina demoner, inte ni, som fått hoppet låga att brinna ut"

Och fast våren väckte nästan allt till liv, kom du inte tillbaks.
Och jag väntar ännu ibland på dig fast det är orimliga krav

Jag ber en bön
Jag ber den tyst
Och jag vet inte vad den handlar om
Kanske ber jag om ett undantag
Bara en enda gång

En sista kram
En sista kyss
Och en chans att säga förlåt
För att jag inte kunde ta dina demoner och låta dig hinna se vår

Men det här är allt jag har att ge du får ta den som det är
Ta den som en sista avskedssång eller ett sista kärleksbrev
Ta det som ett rop på dig och en önskan du var här

Jag ber en bön
Jag ber den tyst
Och jag kan somna till slut
Det har gått 6 år nu sen du dog
Och det är dags att andas ut
För jag vet
Och jag minns
Att våren ska komma tillbaka till slut

Skriven av: Carolina Farraj

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Haahaauuj

Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej

Haahaauuj

På andra plats denna veckan: Petterbroberg