Kategori: Dikter om döden
Jag ber en bön
Jag ber en bön
Jag ber den tyst
För den bär ord som inte kommer ut
Jag tänker på dig
Hur allt gick till
Och hur fort att tog slut
Du skrev en lapp;
"Jag älskar er, det här var inget lätt beslut. Det är mina demoner, inte ni, som fått hoppet låga att brinna ut"
Och fast våren väckte nästan allt till liv, kom du inte tillbaks.
Och jag väntar ännu ibland på dig fast det är orimliga krav
Jag ber en bön
Jag ber den tyst
Och jag vet inte vad den handlar om
Kanske ber jag om ett undantag
Bara en enda gång
En sista kram
En sista kyss
Och en chans att säga förlåt
För att jag inte kunde ta dina demoner och låta dig hinna se vår
Men det här är allt jag har att ge du får ta den som det är
Ta den som en sista avskedssång eller ett sista kärleksbrev
Ta det som ett rop på dig och en önskan du var här
Jag ber en bön
Jag ber den tyst
Och jag kan somna till slut
Det har gått 6 år nu sen du dog
Och det är dags att andas ut
För jag vet
Och jag minns
Att våren ska komma tillbaka till slut
Skriven av: Carolina Farraj
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen