Kategori: Dikter om livet
Jag ser din mörka skugga
Jag ser din mörka skugga skynda iväg runt hörnet likt en tornado.
En kall vind kyler den varma luften
Tåren i ena ögonvrån fryser till is och mina läppar darrar av köld
Likt en staty står jag mitt i gatan
Ropet fastnar i min strupe och när jag till slut skriker är du redan borta
Jag kunde inte följa dig på din resa fast jag så gärna ville
Nu var det för sent och det fanns ingen återvändo
Vi tog farväl och med tunga steg gick jag in i huset
Huset ekade tomt men jag kände fortfarande doften av dig
Jag frös ända in i benmärgen trots att elden sprakade i den öppna spisen
Jag tog ditt fotografi mot mitt bröst och du log emot mig
Dina smaragdgröna ögon gnistrade så som dom alltid gjorde och du log
Jag grät så som jag aldrig gråtit förut och jag visste att det var sista gången jag såg dig
Hur skulle jag orka leva med allt i huset som påminde om dig
Lina som påminde så mycket om dig vad skulle jag säga till henne
Jag går upp på hennes rum och tittar ner i sängen där hon sover så sött
Hennes lockar ringlar på på kudden och hennes gröna ögon är slutna
Samma färg på ögonen som min älskade, stänger dörren och går ner igen
Till slut somnar jag där på soffan till ljudet av en melodi du spelade första gången vi träffades
Gunilla Eborn är medlem sedan 2015 Gunilla Eborn har 156 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen