Kategori: Dikter om livet
Jag ställer ner den lilla resväskan
Jag ställer ner den lilla resväskan bredvid sängen
Som man talat om är min
En rad små sängar där alla barnen ska sova står där
Jag ser mig omkring och går sen ut ur rummet
Barnen springer omkring och leker och skriker
Dockan håller jag hårt i handen så att ingen ska kunna ta den
Man säger åt mig att vara med och leka
Men jag vill inte
Jag vill vara ensam precis som jag brukar
Eller bara vara med en i taget
Hemma tjatas det om att jag skall leka med barnen när det är kalas
Men jag vill inte
Tårta måste man äta
Men jag tycker inte om tårta
Då är man lite underlig
som varken vill äta tårta eller leka med alla barnen
Jag sitter med dom vuxna och lyssnar
Och undrar varför dom säger en sak
Men det stämmer inte med hur dom ser ut
Till slut på barnhemmet ger dom upp och låter mig vara
Jag leker mest i lekstugan med min docka
Pratar med henne och säger att jag längtar hem
Jag tror att hon också längtar hem till sin dockvagn
den blå som pappa snickrat
Tiden går och jag gråter ofta men så en dag
står pappa där i dörren och skall hämta mig
Jag packar ner mina saker i den lilla röda resväskan
Och tar dockan under armen
Pappa tar väskan med mina kläder och frågar hur det gått
- Bra säger tanten, hon är snäll och lydig men lite speciell
Speciell, tänker jag och undrar vad det betyder
Men har hört det förut
Så tar jag pappa i handen
och går ut genom dörren
Och solen skiner
Gunilla Eborn är medlem sedan 2015 Gunilla Eborn har 156 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen