Kategori: Dikter
Jag trodde att jag visste
Jag trodde att jag visste.
Inget kunde stå i vägen.
Jag såg drömmen jag förut inte hade namn på.
Jag var så säker
Trodde att jag visste
Trodde
Nu vet jag.
Inga drömmar är till för att behålla.
Inget kan för evigt stanna i ens hand.
Jag är klokare nu.
Jag vet hur det är.
Men till vilket pris.
Jag ville inte veta.
Ingen frågade.
Jag ville leva i min dröm.
Men livet sa nej.
Var är det nu för vits att leva.
Varför ska jag tända ett ljus,
när jag ändå är blind?
Ingen mening längre.
Livet var visst inte som jag trodde.
Någon gång vissnar även den vackraste blomman.
Min önskan är nu borta.
Livet tog den från mig,
som allt annat.
Skriven av: Seluna
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen