Kategori: Dikter
Jag vände mig om
Jag vände mig om. Där sitter hon. Hennes solblekta hår som blänker i solskenet och hennes underbara doft av smultron. Vi båda vet vad som kommer att hända. En svag sommarbris letar sig emellan björkbladen och blåser igenom hennes vackra hår. Vi tittar på varandra igen och vi båda tänker samma sak. Hon ställer sig upp och går mot mig. Den underbara doften av smultron förstärks och jag stannar upp för en sekund för att bara njuta. Hon ler med sitt mystiska, men lugnande leende. Humlornas brummande och bruset från vinden är det enda som hörs. Vi är ensamma i världen. Hon kysser mig på kinden och hennes mjuka skratt hörs i vinden. Nu är det ingen tvekan, ingen återvändo. Det som ska ske kommer att ske. Hon kommer närmare. Humlorna och vindens lätta ljud tynar bort och det ända jag hör är hennes andetag. Vi båda vet. Vi båda vet att om någon sekund så händer det. Det oundvikliga, det vi båda har väntat på så länge. Vinden blåser i björkens tunna blad och humlorna tystnar. Vi förenas i en kyss, den första. Hela världen stannar upp och i den finns bara vi två. Du och jag i den första kyssen.
Skriven av: Fredswe
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo