Kategori: Dikter
Jag var så korkad
Jag hatar mig själv,
hur kunde jag vara så dum,
sitter nu här o gråter,
ensam på mitt rum.
Varför lät jag mig hoppas,
att du ville ha mig igen.
Trots all den tid som gått,
älskar jag dig än.
Efter flera månaders tystnad,
ringde du plötsligt en dag,
mina ben blev som spagetti,
hela jag blev alldeles svag.
Mitt hopp tändes på nytt,
kanske skulle det bli vi två,
nu förstår jag inte alls,
hur jag kunde tro det då.
Du fortsatte att ringa,
vi pratade om allt möjligt,
jag började hoppas mer och mer,
men det var ju bara löjligt.
En dag när vi snackade,
berättade du att du var kär,
i en flicka i din skola,
ja vet inte vem hon är.
Du sade att ni strulat,
o att ni förmodligen var ett par,
du sa att du älskade henne,
o att hon var underbar.
Jag ville inte höra om henne,
varför sa du det där till mig,
du har ju vetat sedan länge,
att jag har starka känslor för dig.
Mitt hjärta det krossades,
som om det var gjort av glas,
tårarna började forsa,
då mina drömmar gick i kras.
Jag borde har förstått,
att du bara ville vara min vän,
men jag trodde att du ångrat dig,
o ville ha mig tillbaka igen.
Jag hatar verkligen mig själv,
för att jag lät mig såras än en gång,
nu tvingas jag att för alltid,
lyssna till mitt hjärtas klagosång.
Skriven av: Sofia Magdalena
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo