Kategori: Dikter
Jobbig dag
Vad jag än har gjort för att förtjäna detta öde, så kan jag inte förstå.
Det känns som om jag ger allt, men ändå så vill det sig inte.
Jag är en människa som tänker mer på andras välbefinnande än mitt eget.
Så länge min omgivning mått bra, så har jag klarat mig.
Men så är det inte längre.
Jag måste tänka på mig själv först, annars klarar jag mig inte, det har gått för långt.
Mitt liv rinner iväg, det insåg jag på allvar idag.
Dagen har bara blivit värre och värre, innehållande den ena dåliga upplevelsen efter den andra.
Jag känner hur jag bryts ner inifrån, min själ gråter floder.
Ingen i min omgivning kan se hur jag mår, eftersom jag blivit expert på att dölja min sorg.
Tanken har alltid funnits där, men efter dagens upplevelser slog det mig på allvar.
Det enda som kan rädda mig, är någon som kan ge mig tröst, kärlek, värme, sorg och hat.
Någon som kan ge mig det jag saknar och tända ljuset i min själ igen.
Min enda önskan idag var att få en kram.
Skriven av: Henrik
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo