Publicerat 31.10.2020
Kategori: Dikter om livet

Jord.

Liksom jorden
det oformade fröet
den oskyldiga knoppen
och den ädla blomman
Liksom den törniga, vissnande syndasjälen

Nog har hon åsamkat förmultningen själv
Nog är hon den förtjänt
Nog är hon sann, inte självömkande när hon observerar blomst
vars oförställda skönhet påvisar vad hon är i dess kontrast

Men en alldeles egen glädje har hon
ty den oklanderliga blomman betvivlar aldrig
Hon lockas icke av att försköna
Det är blott syndarens lockelse och blott syndarens åliggande
att möta och ståta med insikten
Du är jord