Kategori: Sorgliga dikter
Kära Far
Jag har länge sökt efter tryggheten som du misslyckades att ge mig, du som alltid skulle finnas vid min sida. Du som för alltid skulle ha min rygg. Du som skulle beskydda mig. Den personen som jag skulle se upp till i mitt liv. Men du är inte denna personen. Istället så lämnar du mig, ensam & sårad. Utan att ens själv märka det. Du sårade mig redan som liten, och de ärren kommer alltid att finnas kvar. Någonstans i mitt huvud kommer ordet alltid finnas, det ord som tar mest skada. Ordet som får mig att tvivla på mig själv, och tvivla på om det någonsin skulle finnas någon som älskar mig för den jag är. Du har fått mig att skydda mitt hjärta så pass mycket, att jag istället har blivit osäker på vem jag är & hur jag ser ut. Ändå beter du dig som om inget har hänt, som att allt är som vanligt. Men det är de inte. Och kommer aldrig att vara det igen.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren