Kategori: Dikter om kärlek
Kärlekens mörker
Jag går in på tinder swipear lite höger och lite vänster. Skriver fram å tillbaka med olika killar rätt tråkiga konversationer men fortsätter prata ändå. En av konversationerna va rätt rolig, han påminner lite om dig. Jag slutar prata med honom börjar må illa. Går in på snapchat istället, söker på ditt namn på kartor för att se vart du är och kunna avläsa vad du gör. Ganska ofta är du med henne. De gör ont i bröstet, hjärtat å enda ut u fingertopparna. De kommer några tårar och jag skrikgråter tyst med hela min kropp. Syrran är ju bara några meter bort och hon får ju inget veta. Att jag är kär i dig, kär i en idiot men främst i någon som inte är kär i mig. För du är kär i någon annan, hon som du lämnade mig för. Du börjar gilla henne sa du och helt plötsligt bor ni typ ihop. För mig går det för fort. Jag kan inte hantera det. Jag vill fortfarande bara kyssa dig och aldrig släppa taget. Men du kan inte ens kolla på mig. Så fort du ser mig flyr du det är nog det som gör ondast. Att du inte ens kan möta min blick och le, jag som älskade ditt leende. Jag som älskar ditt leende. Fan fan fan. Hur kunde allt bli så fel. Fan fan fan jag orkar inte mer.
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen