Kategori: Dikter
Kärleksbrev
Hur fann du alla bitarna?
Och skapade den jag blev.
Och den jag alltid velat vara.
När dagarna kändes gamla och svåra att bära.
Du stod i ljuset och sökte inget annat än min
trötta själ.
Och undrade sorgset hur något så vackert
någonsin kunnat bli så fult och så förtvivlat.
Där kom du som en galen vind.
Och frågade inte.
Och talade inte.
Bara höll en hand som velat darra alltför länge.
Och jag som flydde.
Tillbaks till mina mörka gränder.
Tillbaks till allt det gamla, onda.
Och lade min själ på en trasig gatsten.
Igen.
Och slutade att leva.
Igen.
Men du som blev min frusna natt.
Och inte släppte taget med din omedvetna närhet.
Ständigt lekandes i håret.
Och hur du än en gång höll om, och hur du än en gång gav leendet tillbaka.
Hur skänkte du ljus över svarta gator?
Hur blev ditt andetag min dörr till lycka?
Och mina händer glömmer aldrig.
Att mina tankar slutade förvirras.
Och mina steg skall aldrig glömma.
Hur marken slutade att rämna.
Och mina trötta kinder glömmer aldrig.
Hur ljuset plötsligt värmde.
Äntligen.
Är fjärilsvingen lagad.
Och din varma hand ligger nära min.
Tack.
Skriven av: Anna
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo