Kategori: Dikter
Katedralen
Som en ängel
överjordiskt vacker
ögon gnistrande som
diamanter
läppar mjuka som
sammet
flög du in
i min tillvaros
tomma katedral
dina vingslag kastade
skuggor över
fönstrens spetsbågar
de fick nytt liv
färgerna skimrade
i blyinfattat glas
och absiden bakom koret
fylldes med hopp
Jag faller på knä
kysser det fossilberikade
kalkstensgolv
som trampats av
så många fötter
såväl brudpars som
kistbärares
och ber en tyst bön:
'Stanna hos mig,
du den heligaste,
den vackraste,
mitt allt.
Finn den kraft
du behöver och
dela den med mig.
Jag vill leva med dig.
Amen.'
Skriven av: Mattias Martinsson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo