Publicerat
Kategori: Dikter

Katedralen

Som en ängel
överjordiskt vacker
ögon gnistrande som
diamanter
läppar mjuka som
sammet
flög du in
i min tillvaros
tomma katedral
dina vingslag kastade
skuggor över
fönstrens spetsbågar
de fick nytt liv
färgerna skimrade
i blyinfattat glas
och absiden bakom koret
fylldes med hopp

Jag faller på knä
kysser det fossilberikade
kalkstensgolv
som trampats av
så många fötter
såväl brudpars som
kistbärares
och ber en tyst bön:

'Stanna hos mig,
du den heligaste,
den vackraste,
mitt allt.
Finn den kraft
du behöver och
dela den med mig.
Jag vill leva med dig.
Amen.'

Skriven av: Mattias Martinsson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anna Maria Simeonidis

Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…

Anna Maria Simeonidis

På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen