Publicerat
Kategori: Dikter

Krig

Du sköt ner mina soldater
eller det man kallar för mitt självförtroende.
Du tillfångatog dem på min sida
eller det man kallar för min mentor.
Du lurade mina vapen att inte skjuta på dig
eller det man kallar för mina vänner.

Du sköt mig dag efter dag
och skjuter mig än.
Aldrig lämnar du mig ifred
aldrig får jag vila.
Krig, krig, krig
det är vad du vill ha.

Din blick häller smuts
i mina blodiga sår.
Tvingar mig att lida
mer än vad jag gör.
Och får mig att ångra
varje minut du var min bästa vän.

Varje gång du ser sorgen i mina ögon
växer din armé och min blir mindre.
Varje gång tårarna rinner nerför min kind
hörs ditt malliga, tillgjorda skratt i mitt huvud.

Jag hatar att jag litade på dig
och gav dig allt i mitt liv.
Jag hatar att du kommer så långt
med den där påhittade rollen.
Jag hatar att du en gång var min bästa vän
som jag kunde lita på.

Skriven av: Obetydlig

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Mimsan1

Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…

Mimsan1

På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo