Publicerat
Kategori: Dikter

L*A*A

Jag minns att jag hade vänner,
att allt var en blå himmel och två vingar.
Sen kom ni och stängde mej ute...
ni lät mej vara med fastän ni inte ville.
De gjorde så ont när ni sa de högt, de som jag också kände.
efter det sket jag i er fastän jag blev till glas.
Varje dag var som tusen hårda slag.
tusen bitar glas i huden...
Dom gick inte att plocka bort...

Skriven av: Glasängel

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Mimsan1

Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…

Mimsan1

På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo