Kategori: Dikter
Lina
Han drog henne till sig
Mitt i alltihopa fanns de där ögonen. Han såg dem, han bad att få ha dem, om bara för ett tag.
Hon hade övertaget, men han satte eld på henne. Hon gav dem till honom, hennes kropp ville det. Den gav dem självmant. Hon drömde om att få hans. Han hade hennes, men hon hade inte hans. Han hade övertaget.
Han bollade dem upp och ner, han höll dem hårt. Hon var fast, bunden vid honom. Hon kunde inte släppa honom. Hennes ögon var hos honom. Han bollade med dem i månader.
En dag han ville låna ut sina, men hon skickade dem rakt i ansiktet på honom. Hon ville ha hans, men inte på lån. Hon ville ha dem för alltid.
Då släppte han dem, han kastade dem rakt i ansiktet på henne. Hon föll, hennes kropp föll. Hennes mage vände sig, hon kunde aldrig sätta in dem igen. De hade för mycket spår av honom. De var ärrade för resten av hennes liv. Han hade haft dem så länge, han hade lekt med dem, inte vårdat dem med omsorg. Han hade skadat dem.
Hon kunde aldrig mer se. Hon kunde aldrig mer se utan att se honom. Han hade satt så djupa spår. Han kunde aldrig mer glömmas.
Han fick henne att brinna… sen släckte han aldrig… någonstans brinner det fortfarande för honom, det går inte att släcka.
Skriven av: Lina
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo