Madeleine och brandmannen

Madeleine, satt på en sten.
Madeleine rev sig på ett träd av bark, hon ramlade med handen mot en hård mark.
En varg stor som en björn eller häst, kom och sa till Madeleine: nu är det fest!
Madeleine blev glad en liten stund i solen, tills hon såg att vargen satt på stolen.
Själv hon låg på ett bord som var en stubbe, och i andra ändan av bordet satt en snubbe.
Både vargen och snubben höll gaffel och kniv, själv låg hon på sitt fat och skulle mista sitt liv.
Nerför hennes röda kinder rullade det massor tårar, hon grät så mycket att snubben fick kalla kårar.
Tyst nu lilla maträtt min! sade vargen och gav ifrån ett spinn.
Madeleine hon slutade tjuta, istället började hon med munnen truta.
En brandbil i skogen intill hörde trutet, och trodde att det var elden brutet.
De skyndade fram mot Madeleins trut, och när bilen kom fram var den helt slut.
Bilen den rassla och rossla ett tag, innan den föll ihop som en bag.
Madeleine blev glad när en brandman tog hennes arm, och en annan stack knivar genom vargens tarm.
Snubben han hann dock fly från brandmännen i nätt, och nu han skyndade genom en skog så tätt.
Brandmannen som höll i Madeleine blev kär, och Madeleine blev röd som ett bär.
Så gifte sig Madeleine och brandmannen som hette Karn, och tillsammans dom skapade tjugofyra barn.
En dag senare dog alla barn, men Madeleine var glad, hon hade ju Karn!
Madeleine och Karn dom lekte, dansade å pussades å sprang, och plötsligt hördes ett högt 'pang'!
En inbrottstjuv kom klivande med långa steg, Madeleine hon skrek men Karn han teg.
Inbrottstjuven tog Madeleine och pussade henne på kinden, och sa att han bara krossade grinden.
Då blev Madeleine glad som ett barn, hon var rädd att tjuven hade tagit hennes gran.
Tjuven han tog stereo, teve, spel och ett bord. Sedan gjorde han ett blodigt mord. Karn han var nu död! Åh Madeleine blev röd.
Tjuven gifte sig med Madeleine som inte ville, men hon hade iallafall ingen kille. (mer)
Men en dag så rymde Madeleine från tjuvens hus, hon rymde på natten, tyst men klumpig som en mus.
Madeleine gick tillbaka till sin man, som låg på golvet.
Hon grät en magisk tår, på sin mans hår och lår och sår.
Så kom en ande ur Karns lilla kropp- (ur hans sn*pp)
Anden gifte sig med Madeleine som blev så glad igen!
Men Madeleine kunde eeeej, hålla seeeej.
Hon fick med anden ett litet fult barn, ja han liknade Karn!
Han var lik sin 'far' på prick, ja han hade samma blick,
och samma leverfläck på benet, där han ville skenet.
Madeleine blev så förtjust i sin son, att hon gav honom en kond*m.
Sen tog aldrig Madeleines kärlek slut, det slutade med ett par Karn tillslut.
SLUT!

Skriven av: Lena