Publicerat
Kategori: Dikter

Mamma...

Vad vore ett barn utan sin mamma?
Utan att höra jag älskar dig av din mamma?
Innan du ska skrika "Sluta snoka i mitt liv, jag gör vad jag vill!"
tänk på att du söker uppmärksamhet, nån som bryr sig om dig. Och din mamma älskar dig. Hon kontrollerar dig så du inte umgås med dåliga människor.
Jag brukar ibland bära runt på flera ton på mina axlar. Jag går runt och runt, försöker få possetiva tankar. Men inget funkar.
Jag sätter mig där min mamma alltid sitter, vardagsrummet.
Jag kollar på henne då och då.
Hon kollar tillbaks.
Hon kollar djupt i mina ögon och frågar vad som har hänt.
Jag går medflit till henne och hon ser när det är något fel med mig, så när hon frågar vad som har hänt så kan jag inte ljuga när hon tittar på mig. När hon sitter framför mig. Hur ska jag kunna ljuga när hon är den personen som gör allt för mig? Lagar mat åt mig, köper kläder åt mig, lär mig, ser till att jag får allt jag vill. Och jag ska ljuga? Nej nej nej!
Respektlöst.
Jag pratar alltid med min mamma om jag mår dåligt.
Efteråt känns allt perfekt.

Det spelar inte roll hur många gånger jag har sagt till henne.
Men jag säger igen.

Mamma jag älskar dig.

Skriven av: Jeanetta

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa.

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson