Kategori: Dikter
Man kan inte förlora det man aldrig haft
Jag älskade att höra din röst, höra din underbara stämma nå mina trumhinnor. Även om du hade läst något så tråkigt som lagboken för mig, så hade jag lyssnat trollbundet.
Jag älskade att se dig, betrakta varenda rörelse du gjorde. Jag hade kunnat sitta hela dagen och titta på dig.
Jag älskade att möta din blick, se dina ögon le mot mina. Jag kunde drunkna i dina underbara ögon.
Nu känns det som att jag har förlorat dig.
Jag hör din röst, men den har inte längre som mål att nå mina trumhinnor.
Jag ser dig, men du ser inte längre mig. Du ser något annat.
Jag möter snabbt din blick, men tappar den lika snabbt igen.
Nu känns det som att jag har förlorat dig.
Men där har jag fel. Jag har inte förlorat dig.
För man kan inte förlora det man aldrig haft...
Skriven av: Nicole
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen