Kategori: Dikter
Man måste hålla tyst till slut
Bry sig om, bry sig än.
Mata sig själv med floskler; meningar om kärlek och medfödd ångest.
Vad vet vi om ångest? Vad vet vi om något annat än oss själva, våra egna små universum där vi är de oförättade, de icke förstådda, de stackars konstnärerna.
Hur kan det vara oss det ännu ska sörjas för, vi som kan värja oss, vi som kan sätta ord på vår värk; minnas vår smärta? Mot dem som ännu måste huka sig och ta emot, inte kan minnas för det är vad de utstår.
Någon gång måste man tröttna på sig själv; på att höra sin egen röst Till slut är ens sorgetid över; man kan inte leva sitt liv i skuggan av sig själv.
Tid måste komma då man håller käft och reser sig upp för att lägga armen om någon annan.
Skriven av: Lolita Loco
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo