Kategori: Dikter
Mänskliga tårar
Som en tår lider jag av verklighetens kalla vind.
Så full av undran och brister,
rinner ner på mänsklighetens kind.
Så lätt att förinta,
att torka bort, men välbefinnandet blir alltför kort.
En ny tår tränger fram under ögats svarta rand.
och inget kan ändra på nuets sorg,
bristen på medlidande i samvetets fulla korg.
Missunnsamhetens bana tar akt och regerar.
Låt den inte få makt över era hjärtan,
ty sanningen ska göra er fria.
Skriven av: Isabelle
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo