Publicerat 16.04.2003
Kategori: Dikter

Mänskliga tårar

Som en tår lider jag av verklighetens kalla vind.
Så full av undran och brister,
rinner ner på mänsklighetens kind.
Så lätt att förinta,
att torka bort, men välbefinnandet blir alltför kort.
En ny tår tränger fram under ögats svarta rand.
och inget kan ändra på nuets sorg,
bristen på medlidande i samvetets fulla korg.
Missunnsamhetens bana tar akt och regerar.
Låt den inte få makt över era hjärtan,
ty sanningen ska göra er fria.