Publicerat 01.11.2022
Kategori: Roliga dikter

Melankoli

När jag tittar ner
Från taket där jag står
Kan jag inte hjälpa att känna mig rolig
Kan jag inte hjälpa att känna mig hjälplös

Ingen är här att stoppa mig
Ingen är här för att rädda mig
Vilket gör mitt slut bitterljuvt
Som i; Jag är fri att äntligen välja mitt eget öde

Jag minns att jag var ung och sorglös
Och min ungdom var min smink
Mitt smink som skulle skämma ut de vackra tjejerna
Mitt smink som gömde alla problem

Om jag bara förstod hur mitt liv skulle se ut
Skulle jag ändå inte ändra ett dugg
För jag har sett det värsta och det bästa i människan
Och jag inser att det för en gångs skull alltid har varit ens egenintresse

Till och med om något verkar osjälviskt
Så finns det alltid en dold mening bakom det
Alltid något att vinna på det

Men det gör det inte fel
Det gör det inte hemskt

Det gör det bara konstigt.

Mitt självmord är ett uppror mot föreställningen
För ingen kan höra mig eller se mig

Så de kan inte vinna
Så de kan förlora.

Arda_202

Kan du se mig? Kan du höra mig? Kan du känna mig? 3 frågor som jag försöker svara varje dag till mig själv när jag ser mig i spegeln. 16 år gammal, ung kille, folk gillar mig, hatar dikter och noveller. Varför skriver jag då? För jag är sjuk i huvudet och folk tycker om mina dikter, speciellt min före detta svenska lärare. Om jag inte skriver på mer än en vecka så är jag antingen död eller så har jag ett liv utanför mina skrifter.
Arda_202 är medlem sedan 2022 Arda_202 har 14 publicerade verk