Kategori: Dikter
Ack så hemsk den är..
Ensamheten..
Närmar sig lik en iskall vind över skolgården den sista sommardagen..
Jag sitter hära igen..Ensam..
Tittandes ut på den kalla, grå och ensamma världen utanför..
Ensamheten är nog det värsta som finns..
Sin kalla bistra vind blåser in och släcker själens ljus..
Tömmer ur all livsglädje och ersätter den med bisterhet och avundsjukhet..
Det enda du hör är ljudet av dina egna tankar..
Ute blåser vindar hårda och kalla...
Men här inne blåser kallare vindar..Inne i min själ..
Var verkligen världen så kall och ond när vi var fem?
Då var allt underbart..Ingen kunde få oss..vi var odödliga..
Och se på oss nu..Som trasiga människor iväntan på giliotinen..
Stor och svartklädd står han där..Hans namn är Ensamheten..
vissa kommer undan honom..
Dom Populära och ”Fina” människorna..
Alltid lätt i livet..Födda in i sin roll..Kan få allt utan att lyfta ett finger..
Så är det tyvärr och det kommer alltid vara..
Jag står där och försöker bli älskad..
Men hur mycket jag än försöker så...
Förblir jag endast en trasigpojke..
Jag sträcker upp mina smutsiga händer mot skyn..
Önskar bara att jag slapp gå igenom allt detta..
Att jag bara fick försvinna..Somna och aldrig mera vakna upp..
Men inte ens det får jag...
Vet inte om någon lyssnade...men för vad det är värt så tackar jag er..
Skriven av: Mulle
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo