Kategori: Dikter
Min kroniska sjukdom
Ingen ser eller hör mej
men du känner
hela tiden av min närvaro
Då stormen
dragit sej tillbaka
och du äntligen fått andrum
attackerar jag hela ditt väsen
Jag är din oväntade
och objudna gäst
Ödet slår inte blint
av mej är du utvald
I början så försökte du
att ignorera mej
och hoppades att jag
skulle dra
Men icke
försök du bara
att övertala dej själv
att jag bara är din inbillning
Lycka till
Du som var så full
av energi
och alltid hade
”så många bollar i luften”
är nu
fullkomligt utmattad
En depression kanske?
Möjligen på grund av
allt jag varit tvungen
att ställa in
Det värker
i hela kroppen
Jag vaknar
tröttare
än trött
Du låter ju så pigg på rösten
Va ?
Ursäkta,
vad pratade vi om
Jodå,
lite piggare är du nog allt
Jag kan inte samla mina tankar
de rusar åt alla håll
likt kulorna ur en kulpåse
Jaha,
vad var det vi bestämde ?
Snacka om
att ge ett nonchalant intryck
Dej har man ju
Mist kontakten med
Är trött
på min egen uppenbarelse
Grips av
självömkan och frustration
då jag inser
Dej måste jag lära mej att leva med
under resten av mitt liv
Ödet ser med full klarhet
min kroniska sjukdom
har lärt mej
att uppskatta
det jag förut inte såg
utan bara tog
för givet
(Besök gärna min hemsida & gästboken där =) http://medlem.spray.se/fibroliv/ )
Skriven av: Chatarina 'Chattis' Johansson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo