Kategori: Dikter
Mina händer våta en gång rena
Jag gnisslar, knorrar och gnager tills jag är rå.
Mina stämband vibrerar med onda och livsviktiga sanningar, du måste höra, som jag måste säga. Min tunga böljande med den onödiga bördan av tystnad. Men ljudet kvävs i min hals, en hård svullen klump jag sväljer ner. De säger mamma vet bäst, men tänk så finns det saker mamma inte vet. Som att fläta ditt hår men ändå gilla Scarlett Ohara.
Du säger att jag är din reflektion, men jag kan inte gömma mig bakom ditt leende, Och fån där jag står är vi på motsatta sidor av spegelglas.
Du och jag mot världen? Men världen är ute efter mig på så sätt du inte vet eller känner, Så hur vet du att det är så? Jag är trött på att lida i tystnad. Idag ska jag stampa skrika och gråta tills alla ord i mig fått låta. Bara genom att veta, att se. Det var mitt samtycke.
Mina händer våta en gång rena, smutsiga av synder jag inte menat.
Ord jag inte sa, drakar jag inte dräpte. Jag ärver synden och blir monstret jag föddes från.
Skriven av: Ofelia NelsonJones
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg