Kategori: Dikter
Minnas
Minns dig.
Du och jag vandrande på bred landsväg. Jag vinglande som vanligt och du med halvt öppna ögon, som vanligt.
Vi gjorde det man ska när man är flicka och pojke och nätterna är av miljontals.
Jag var så liten och trodde på att pojkar ville vackert med mig.
Men det där var ju bara hud och hud och klibbiga lakan i ett förvirrat pojkrum.
Tror jag vet lite bättre nu.
Och minns dig med.
När du stoppade pipan i munnen på mig och hur jag låg och tänkte jävlar vad jag vill stanna i denna dimman.
I sliten soffa skiter man i det mesta och låter han köra, särskilt när man är minsta flickan med svart hår och röda naglar.
Tror att jag ville ha dig lite närmare än det var.
Fick i alla fall allt vitt jag ville och det räckte då, för mig. Det räckte gått och väl.
Vill inte minnas dig, dina ögon var för mörka. Sådana där ögon som man ska rusa ifrån.
Jag gjorde det också, barfota sprang jag hela vägen hem till mamma och varm säng.
Fortfarande så fruktansvärt liten flicka.
Och sedan tror jag att jag blev lite större ich lärde mig att inte lita på någon.
Minns dig som vandrade runt i lägenheten, spände på, och lät mig stå i hårdaste ösregnet själv sedan.
Många jag inte minns som bara lämnade klibbiga lakan efter sig.
Minns dig som var sommarnätter och hav. Hur vi körde runt i timmar. Men jag kunde ju inte ta emot det du gav.
Det finns en nu också. Men han är troligen för skör för mig.
Skriven av: Thea Kjellberg
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo