Kategori: Dikter om längtan
Minnen bland stjärnorna
Hon luta huvudet mot fönstrets kalla glas och följde vattendropparna som långsamt rann ner. För varje minut ett till träd, ännu en bil och ett till hus som förlorat i farten. Musiken tystnade tankar och i tystnaden växte idéer om vad som kunde varit dem. Drömmar svävade i bubblor tills de blev mindre och försvann. Hoppet gömde sig bland stjärnorna över den natt blåa himlen.
Månens spegelbild i vattnet lyste upp bryggan som gungade mjukt med vågorna. Bryggan där de en gång dansade, hans hand runt hennes midja hennes blick förlorad i hans ögon. Vinden bar med sig ett eco av skratt, solen visade minen av lyckan de funnit. Om tiden någonsin frös hade hon för alltid dansat med honom på bryggan. Om ord var sanna hade hon alltid varit hans. Även om tiden inte längre fanns och ord inte längre sades.
Varje glimt mot himlen visade ett minne men varje minne rev bara ett nytt sår. Det regnade inte från molnen, de var hennes ögon som fällde en tår. Kyrkan sa att de du älskar lyser upp ditt liv det var därför hon viste att den starkaste stjärnan på himlen alltid var han.
Skriven av: Ebba-Marie Magnusson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg