Allt det du är

Den här stunden får jag aldrig glömma.
Det är ofta jag tänker så när jag är med dig.
Jag får aldrig glömma hur dina ögon lyste den dagen när eftermiddagssolen letade sig in bland persiennerna där vi låg i den uppbäddade sängen. Djupt försjunkna i varandra och orden vi sa.
Ord som kändes större än oss.
Ord som lovade allt.
Ord som skrämde mig för jag visste att jag menade allt jag sa.
Allt jag lovade dig.
Allt.

Jag var nog rädd att dina ögon någon dag skulle ändra färg.
Att din blick en dag ska kallna och inte glittra sådär, precis som den gjorde den där dagen.
Sådär som de alltid gör i solen.
Jag vill alltid minnas dina ögon.
Eller hur ditt hår alltid sköljer över kudden när du sover. Precis som det gjorde den där morgonen när du sov och jag gjorde så få rörelser som möjligt för att inte väcka dig. Jag ville stanna tiden och betrakta ditt ansikte. Så lugn och stilla låg du där i min säng. Alltid så stilla. Dina andetag var djupa och munnen lämnade spår i luften av söt andedräkt.
Pussarna på dina mjuka kinder.
Din panna.
Din nacke.
Får aldrig glömma.

Eller hur ditt skratt låter.
Hur din hud luktar.
Hur vackra dina händer är och hur trygga de känns mot min kropp när du håller om mig sådär nära och länge.
Den här stunden, tänker jag då, den får aldrig försvinna.
Så tänker jag nog mest hela tiden.
Vill minnas allt med dig.
Kanske är det rädslan att en dag förlora dig som gör att jag vill njuta av allt med dig. Njuta av oss, som om min tid med dig redan var beräknad.
Jag är lycklig som får vara med dig, och jag är nog rädd att du en dag ska inse hur fin du är.
Rädd för att jag inte ska räcka till.

Så jag minns varje stund.
Minns hur du varje kväll lägger ditt huvud mot mitt bröst, som om du sökte skydd hos mig.
Det får mig att vilja krama dig ännu hårdare.
Eller när du sitter framför mig, pratar om någonting du finner intressant. Någonting som intresserar mig då jag ser hur dina ögon blir större och ansiktsuttrycken fler.
Du pratar snabbt. Gestikulerar vilt och ler mot mig när du inser hur länge du pratat.
Du, tänker jag då.
Du får aldrig försvinna.

Märta

Märta är medlem sedan 2016 Märta har 2 publicerade verk