Kategori: Dikter
Minnet blott
Den bästa vän jag hade
Var aldrig som du,
Den bästa vän jag hade
Förvandlades sakta till nu.
Den flickan du var
Hon bar på alla svar,
Hon var omtänksam och grann,
Älskad av varje man
Men tiderna förändrades
Och kärleken den dog,
Allt som nu finns kvar
Är minnet av det som slog.
Du har blivit svart som hat
Ensam,
Och så rädd för mat,
Jämt,
Du bär på en sorg
Du vandrar där borta
På ensamhetens torg,
Och dagen du sa
Att du för mig skulle dö,
Tynade bort
som sommar i snö.
Skriven av: Sanna Ojakangas
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen