Kategori: Dikter
Mitt Pansar
Mitt Pansar
Jag står på scenen
blickar ut över tomma stolar.
Ingen ser mig där jag står i min nakenhet.
Strålkastaren som bländar mig gör mig inget längre,
för jag existerar inte för någon.
Mitt Pansar blänker hårt och kallt för att överleva.
Luften har gått ur mig där jag står i min ensamhet,
förtivlat längtande efter en famn att vila i.
Ridån går sakta ner
där jag står i min ensamhet.
Fjättrad av min ångest utan att bli utropad.
För vem kan ropa på någon som är osynlig?
Skriven av: Britt-Inger Hedlund
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo