Kategori: Dikter
Mobbing
Det kommer bilder fram ibland jag vill ej se dem mer
ett ansikte som slagits rött men modigt genom tårar ler
En liten pojke slog vi jämt hans kinder glödde utav slag
han var ensam vi var fler vi slog honom varenda dag
På rosig kind rann tåren jämt på nästan varje rast
ibland vi tog det som ett skämt när vi höll honom fast
Det känns liksom ett livstidsstraff jag aldrig kan bli fri
vi handlade i oförstånd och ingen sa- låt bli!
och om jag åter kunde vara tillbaka till den tiden då
jag skulle stå invid hans sida och ej bland dom som slå
Förlåt mig tappre lille man du kom väl över plågan, säj
jag önskar jag fick bli din vän och betala av till dej
Skriven av: Arne Axel Dahlgren
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo