Mötet vid ån

Del 1- seg lördagskväll


Jag satt i tv-soffan och glodde på melodifestivalen. Allt kändes så meningslöst, min bästa väninna var bortrest till Thailand i två veckor så jag kunde ju inte räkna med att hon kunde följa med mig ut som hon i vanliga fall brukade göra. Om hon hade varit närvarande så hade jag garanterat inte suttit och degat framför melodifestivalen en lördagskväll. Då hade det varit fullt upp i baren på någon krog i stan.
Fast det var ganska underhållande och Afrodite och Östen med Resten gick vidare till finalen som skulle hållas i globen i Stockholm nästa helg. Förra helgen hade det varit fullt ös i baren, jag och Lina hade dansat och druckit oss stupfulla och inte gått hem förrän någon gång vid tre. Jag kom ihåg vad som hade hänt även fast jag var så barnsligt full. Jag hade snackat med en trevlig kille som jag också dansade med, hans namn började på ”S”, men jag kom inte på vad han hette. Jag visste inte riktigt ifall jag hade gett ut mitt telefonnummer, men då skulle han nog redan ha hört av sig.
Min kväll fortsatte med att jag kollade på en långfilm på 5:an, som både hade en dålig handling och dåliga skådespelare.
Telefonen ringde för fullt inne i köket halv tolv, vem kan det vara som ringer så här sent? Tänkte jag innan jag svarade.
- Hallå! Svarade jag.
- Heej, det här är Stefan! Sa han på andra sidan någonstans.
Stefan, det var så han hette, men varför ringer han så här sent, det hade jag ingen lust att veta så jag svarade otrevligt.
- Jaha och vad vill du klockan halv tolv på natten? Frågade jag otrevligt.
- Jag har nog ringt fel, sa han med skrämd röst och la på.
Jag gav upp för i kväll, jag gick in på toaletten och borstade tänderna, tvättade bort sminket och kissade. När jag var klar tog jag av mig kläderna och gick in på mitt sovrum och bytte om till mitt svarta sexiga siden nattlinne. Jag gick och la mig och försökte somna, så att jag för en gång skull inte skulle vara så förbannat trött på söndagar. Jag låg vaken länge, jag vet inte vad det är med mig, jag kan aldrig somna på lördagar.
Jag somnade till sist och vaknade också på söndagsmorgonen dagen där på. Det var någon som bankade på dörren även fast klockan bara var tio, jag steg upp och drog på mig en morgonrock sedan gick jag och öppnade ytterdörren.
- Vill du köpa kokosbollar? Frågade en söt liten tjej. Jag samlar pengar till klassresan.
- Visst, hur mycket kostar en kartong? Frågade jag. Jag kände mig ju tvungen att köpa för att hon var så liten och söt. Och ensam.
- 40 kronor, svarade hon.
- Vänta, jag ska bara hämta min plånbok, sa jag och gick ut till köket och tog fram en femtiolapp ur plånboken. Varsågod, sa jag och gav flickan hela femtiolappen. Behåll hela!
- Tack, vad snällt, sa flickan och log samtidigt som hon gav mig en av hennes kartonger.
- Hej då, hoppas det blir en bra klassresa! Sa jag och vinkade efter henne när hon gick ned för trapphuset.
Stackars liten, tänkte jag och gick ut till köket och satte på kaffet. Medans kaffet kokade plockade jag fram mackor, pålägg och smör och sånt och när kaffet var klart hällde jag upp det i en kopp och hade i lite mjölk och socker. Jag satte mig vid köksbordet och bredde en macka och la på någon salami bit. När posten kom hämtade jag länstidningen sedan satte jag mig och fortsatte att äta min frukost. Jag slog upp tidningen och tittade i den samtidigt som jag åt. När jag var färdig plockade jag undan allt och lade disken i diskmaskinen sen så gick jag in i duschen. Jag schamponerade in håret med ”L´oréal ElVital” och tvättade hela kroppen med den populära dove tvålen. Jag sköljde av mig allt bubbel sedan stod jag bara still och lät vattnet värma min kropp. När jag kände mig klar steg jag ur duschkabinen och tog min handduk och knöt den runt midjan och satte upp en annan handduk i håret så att det inte skulle droppa om det. Jag torkade mig torr sedan tassade jag in till mitt sovrum och letade fram nåt att ha på sig ur min stora garderob.

Vårvädret hade anlänt, solen sken ute och gatorna var helt blöta av all snö som hade smält. Det var minst sex plusgrader och barnen lekte på bakgården i lekparken. Jag satte på mig ett par mörka LEE jeans och en svart polotröja med ett vitt linne under. Eftersom att det var så vackert väder ute så bestämde jag mig för att ta en promenad. Jag behövde frisk luft. Jag borstade håret och satte på mig min jeansjacka som hade hängt i garderoben hela vintern, men nu var det på tiden att den åkte fram.
Jag låste ytterdörren sedan sprang jag ner för trapphuset och ut på gården. Det var verkligen skönt, jag fick solen i ansiktet när jag gick mot staden. Det var vår! Det var verkligen vår efter världens längsta och snö fyllda vinter, finare vinter hade vi inte haft på åratal.
Jag bodde inte så långt bort ifrån stan, så jag tog en lång promenad ner för att få frisk luft och känna solen mot min kropp.



Del 2- genom staden

Solen hettade mot mitt bröst när jag gick i vårvädret på väg ner till staden. Jag gick ända bort till Lögarängens badhus, där gick jag längst stranden och tittade på alla änder som lekte i vassen. De tyckte säkert också att det var skönt att våren hade kommit. Solen gick i moln och jag kunde genast känna hur kallt det blev. Jag gick bort mot hamnen och kollade på alla fina båtar som stod där. När jag var på väg in till stan gick jag över gatan, bron och där under låg Svartån. Det var tre stycken gubbar som stod vid stranden och fiskade på andra sidan bron, jag gick förbi dem, jag gick genom Vasaparken och förbi slottet. Det var jätte många som satt på parkbänkarna över hela parken och njöt av det vackra vädret, en del hade till och med, med sig picknick.
Gustav Vasa stod likadant som vanligt på sin gamla vanliga plats och på bänken framför honom satt en tjej och en kille i min ålder och ”hånglade”. Jag gick förbi operahuset och bort mot skrapans ingång. Stan hade ju stängt men Mc`Donalds var öppet. Jag gick in dit och ställde mig bakom några killar i kön. När det var min tur beställde jag en mjukglass med chokladsås sedan gick jag och satte mig vid ett litet bord en bit bort från de där killarna. De såg bra ut men jag försökte att inte titta så mycket åt deras håll, de såg ut att vara runt tjugoårsåldern men jag var inte säker, de kunde lika gärna var arton eller nitton. Allt kändes pinsamt, en av killarna kollade åt mitt håll hela tiden och jag kunde inte låta bli att bli generad. Han hade ljust rufsigt hår och Levis jeans mer såg jag inte, kanske hade han bruna eller gröna ögon och en svart spännis t-shirt. Och jag hörde att en av killarna ropade att han hette Micke. Han var söt och såg intressant ut, men jag ville inte sitta kavar för då skulle jag bara bli mer generad. Så jag åt upp min glass och lämnade restaurangen. Solen hade börjat försvinna så jag gick ner till Mimerporten och tog bussen hem. Bussen stannade vid hållplatsen en bit bort från min uppgång till lägenheten. Pappas bil stod på parkeringen så jag antar att dem har kommit hem från Göteborg. Mina föräldrar hade nämligen varit och hälsat på några kompisar där nere. Min brorsa Nicke hade också åkt med för att få träffa sin barndomskompis Dennis.
- Hallå, har ni kommit hem? Ropade jag när jag steg in genom dörren.
- Heej, gumman. Har du haft det bra? Frågade min mamma Karin.
- Jepp, svarade jag. Jag hängde upp min Jeansjacka på en galge och sparkade av mig skorna.
Jag gick in på mitt rum och låste dörren men det dröjde inte en lång stund innan mamma knackade på dörren och sa att maten var klar. Jag suckade och reste mig upp från sängen. Det luktade gott när jag kom ut till köket, pappa hade stått och lagat paprikagryta med potatis. Jag slog mig ner bredvid mamma.
- Har du haft det bra? Frågade pappa samtidigt som han lade upp två potatisar på sin tallrik.
- Ja, svarade jag.
- Vad har du gjort då? Frågade mamma.
- Inget speciellt, jag har mest varit hemma. Har ni haft det bra då?
- Jadå, sa mamma. Vi hade det jätte trevligt, eller hur Nicke!
- Jadå, det var kul att träffa Dennis. Du skulle ha varit med syrran, vi träffade hans polare och drack öl. Och jag kan slå vad om att du skulle ha fallit för någon av dem.
- Lägg av. När ska du flytta hem ifrån egentligen? Frågade jag.
Jag ville bli av med honom, store brorsor är bara till besvär. Och han har ju både ett bra jobb, så han skulle ju klara sig själv. Jag skulle gärna flytta om jag hade det lika bra som honom, men jag ska i alla fall gå klart skolan först, det är ju bara ett och ett halvt år kvar tills studenten.
- Varför ska jag flytta hem ifrån, när jag kan bo hemma med mamsen och pappsen?
- Äsch! Sa jag och började äta av min mat.
När jag var färdig ställde jag in min tallrik och bestick i den ny ur plockade diskmaskinen. Jag sa tack för maten till pappa och gick ut till vardagsrummet och slog mig ner i soffan. Jag bläddrade bland kanalerna men det var bara en massa skit. Men klockan var ju bara halv sex, de bättre programmen börjar ju oftast senare, jag fastnade framför Spinn topp 10 och tittade på det tills det slutade klockan sex. Då började Bolibompa på ettan så jag böt. Nicke skulle då kolla på reprisen av Vänner så jag gick in på mitt rum istället. Jag la mig ner på sängen och tog fram en bok som jag i vanliga fall brukar läsa innan jag går och lägger mig. Boken heter blåögd och handlar om två ungdomar som går i nian och finner varandras kärlek. Ganska bra bok faktiskt, men kanske lite töntig, jag vet inte. När jag har läst några sidor lägger jag ifrån mig boken och sätter mig upp på sängkanten.
Jag hade inte varit inne på datorn på två dagar så jag gick in till datarummet och startade upp datorn och loggade in på webben. www.lunarstorm.se , skrev jag och loggade in på min användare. Jag tittade på mina gästboksinlägg som jag hade fått och alla tre som jag hade fått var från en kille som jag hade träffat där. Han var tjugo år och på bilden som han hade skickat till mig hade han mörkt, kort hår och bruna ögon. Jag älskar killar med mörka ögon, det är det finaste som finns. På lunarstorm kallade han sig för ”Mr_lund” och på riktigt hette han Jakob Lund. Jag skickade tillbaka och svarade på hans frågor, han bodde i Stockholm, så det var en bit emellan. Men han envisades ändå med att ställa samma fråga i vartenda inlägg, fall vi kunde träffas. Men jag svarade varje gång nej, nej, nej. Jag kollade runt lite på andra användare men jag hittade ingen intressant. Internet är en usel raggplats, suckade jag för mig själv och stängde av datorn. Krogen, med vad ska jag ta mig till. Jag är desperat, jag måste ha en kille.
Jag gick in på toaletten och kissade, sedan ställde jag mig bara framför spegeln och beundrade mig själv, för jag var helt nöjd med mitt utseende. Men varför blir då killarna aldrig intresserade, kanske är jag för blyg. Det måste vara den rätta orsaken, men jag vet inte. Det kanske inte är en pojkvän jag egentligen behöver, kanske är det bättre om jag är singel så jag kan göra vad som faller mig in. Killar brukar ju bara var till problem och så blir man bara olycklig när dem dumpar en. Så det är nog bäst att låta bli att bli kär, försökte jag intala mig själv även fast jag var i yttersta behov av att bli av med oskulden. Jag är ju för fan arton år.


Del 3-måndagmorgon

Jag vaknade av min förbannade väckarklocka klockan halv sju. Jag ville inte gå upp, jag var för trött för det. Jag hade som vanligt kollat på en film till sent igår kväll så jag var dödstrött, att jag aldrig kan lära mig. Mamma knackade på min dörr för att kolla fall jag var vaken. Jag svarade även fast jag nästan sov. Jag tvingade mig själv att gå upp och klä på mig. Jag torkade mig i ögonen och öppnade garderoben och tog fram ett par ljusajeans från LEE och så satte jag på mig ett svart linne och en röd Nike tröja med luva över. Jag stod länge framför mig spegel och studerade mig själv och undrade fall det verkligen såg bra ut med ljusa byxor och en rödtröja. Kanske skär färgerna sig, eller kanske inte. Jag rufsade till mitt halvkorta hår, sedan gick jag in på toaletten och kissade och tvättade ansiktet.
Mamma hade dukat fram frukosten till mig och Nicke. Jag slog mig ner bredvid mamma som satt vid bordet och läste tidningen.
- När börjar du? Frågade jag.
- Klockan nio, svarade hon.
- Jaha, när börjar du då? Frågade jag Nicke.
- Halv nio, svarade han. Vad då, då?
- Kan inte jag få skjuts av dig då? Jag har ingen lust att åka buss nu när inte Lina ska med, snälla.
- Jaja, men då får du skynda dig om du ska hinna, sa han och hånlog.
- Klockan är ju bara halv åtta, sa jag argsint, när hade du tänkt att vi skulle åka egentligen?
- Tio över åtta, sa han och fånade sig.
- Då så, sa jag och åt upp min frukost.
När jag var klar lämnade jag köket och gick in till mitt rum och sminkade mig. Jag målade mig lite lätt med ett ganska ljust puder sedan lade jag på ett tunt lager med maskara och till sist den brunglänsande ögonskuggan. När jag var klar med det borstade jag håret och sprayade till det så att det skulle se riktigt bra ut.
Klockan fem över åtta drog jag på mig min jeansjacka och satte på mig mina Adidasdojor. Jag sprang som vanligt ner för de två trapporna och ut på parkeringen där Nickes bil stod parkerad. Han kom en bit efter mig och låste upp bilen och hoppade in i förarsätet jag hoppade in i framsätet bredvid honom. Jag höll min handväska i ena handen hela vägen, han släppte av mig utanför Rudbeck. Jag vinkade efter honom när han åkte iväg.
Del 4-school time

Eftersom att Lina inte var här idag så skulle allt kännas så tomt, jag skulle inte ha en enda att vara med, för jag hängde inte i hop med de andra tjejerna i klassen. Men det är ju klart jag kan ju hänga i hop med killarna. Jag gick upp till mitt skåp och tog fram min engelska bok för min skoldag skulle inledas med en dryg engelska lektion. Jag hängde in min jacka sedan gick jag bort till sal 412. Agneta som var engelsklärare hade inte kommit ännu. Jag stod utanför sal 412 och snackade med en trevlig kille som heter Albin, han gick i samma engelska grupp som jag. Agneta kom till sist. Jag satte mig bredvid Albin vid en bänk vid fönstret.
- Excuse me, fore I’m late, but my son rang and it was very important so I had to talk to him, but now I’m here so lets start the lesson. Put up page 12 in your textbook, sa Agneta.
Jag slog upp sidan 12 och tittade på texten som handlade om Canada.
- Can you start read, Albin? Sa hon och tittade på honom.
- Yes, sa han och började läsa.
- Thank you, can you go on reading please, Wilma?
- Of Course, sa jag och fortsatte att läsa där Albin slutade.
Texten var ganska jobbig och svår att förstå men jag och Albin hjälptes åt med uppgifterna som vi skulle göra efter att alla hade fått läst en liten bit av texten.
- Tanks for today, see you tomorrow, sa Agneta och avslutade lektionen.
Albin och jag hade skåp ganska nära varandra så vi tog sällskap upp till skåpen. Vi gick inte i samma klass, så vi skulle inte ha samma lektion nu.
- Vad har du nu? Frågade jag.
- Svenska, svarade han, du då?
- Jag har nog historia, svarade jag och tog fram historia boken och mitt blåa skrivhäfte.
Jag satt och lyssnade och antecknade vad läraren sa hela lektionen lång, så effektivt hade jag nog aldrig jobbat förut när Lina var med. Nu skulle jag ha spanska så jag gick upp till skåpet och byte ut historia boken mot spanska boken. Spanska läraren Astrid snackade nästan hela lektionen, men tio minuter innan vi slutade skrev hon upp tio glosor på tavlan som vi fick skriva ner i våra skrivhäften.
- Ni får glosorna till läxa tills på onsdag, sa hon som avslutning.

Nu hade jag lunch så jag gick och lämnade mina spanska böcker i skåpet sedan gick jag ensam ner till matsalen. Det var falukorv med makaroner, jag kan hålla med om att skolans korv inte är den godaste med den gick att äta. Jag satt själv vid ett bord och åt, men efter en stund satte sig Albin mitt i mot mig.
- Det är väl okej om jag gör dig sällskap, sa han och log.
- Visst! Svarade jag och log, precis som han gjorde.
- Jag ska på fest hos en kompis på lördag, har du lust att hänga med som sällskap? Frågade han.
- Jag vet inte! Svarade jag tveksamt.
- Du behöver inte bestämma dig idag!
Solen lös in på mig genom fönstret, jag vart varm och mitt ansikte lös upp. Synd att man inte var hemma för då skulle man kunna sitta på balkongen och sola. Jag tittade ut genom fönstret, några killar från ettan spelade fotboll på gården utanför. Jag log åt en kille som såg mig.
- Visst är det härligt att våren är här! Sa jag och tittade ut igen.
- Ja, svarade han.

När jag hade ätit klart lämnade jag Albin för han hade ändå redan fått sällskap av ett gäng killar. Jag gick ut på gården och satte mig på en bänk och lät solen lysa mig i ansiktet, jag blundade och njöt. Efter tio minuter gick jag motvilligt upp till mitt skåp och hämtade naturkunskaps bok. Naturkunskap är det tråkigaste ämnet som finns, för jag hatar kemi, fysik och biologi, jag var sämst i kemi och fysik på högstadiet. I biologi däremot gick det ganska bra, men bara för det så tycker jag inte om det ämnet. Men det jobbigaste av allt är nog kemin med alla dessa formler, molekyler, protoner, neutroner, elektroner och atomer. Jag satte mig vid en bänk längst bak och försökte orka ta in vad läraren sa. Han ritade ett experiment på tavlan som han ville att vi skulle skriva ner i skrivboken.
Efter 60 minuter fick jag äntligen lämna kemisalen. Nu var det bara matten som jag skulle kämpa mig igenom innan jag skulle få ta bussen hem, eller ska jag kanske ta en sväng på stan, ta en fika i det här fina vårvädret skulle vara toppen. På matten fick vi tillbaka våra test som vi hade haft förra veckan, jag fick ett toppen resultat, jag hade aldrig fått så bra förut. 19/22, jag vart jätte nöjd, kanske får jag ett VG i matte B.
- Bra, jobbat, sa Åsa när hon gick förbi min bänk.
- Ja, sa jag.
- Om du fortsätter så här på de två andra proven vi ska ha, så får du garanterat VG i betyg, sa hon. Det klarar du!
Kanske det kanske! Sa jag tyst för mig själv och slog upp sidan, som stod på tavlan. Och började sakta men säkert att klara av de svåra funktionerna.

Del 5-rundan genom stan

Efter skolan gick jag ner på stan, jag gick in på Åhléns och kollade efter en ny maskara, men den som jag ville ha var slut. Jag fortsatte ner mot Hm som höll på att bygga om, där inne var det ganska stor kaos men jag åkte upp för rulltrappan och kollade efter en maskara ändå. Där fanns den som jag ville ha, så jag köpte den sedan gick jag vidare, jag fortsatte bort till Jc för sist jag var där så hade dom en skit snygg tröja, men den var slut. Jag kollade istället på deras jeans, dem hade fått in en hel del nytt, ett par skit snygga mellan ljusa byxor från Wrangler. Jag provade dem och de satt bra, men jag hade inte 799 kronor på mig så jag lade undan dem tills på fredag.
Jag skulle nu gå och fika, men jag visste inte vart, jag ville nog helst gå till fiket vid ån, men då skulle jag bli tvungen att gå igenom halva stan, så jag gick motvilligt till stugan istället. Jag beställde en kopp te och ett wienerbröd sen gick jag och satte mig en bit in vid ett fönster. Jag satt i lugn och ro och fikade mitt wienerbröd och drack min kopp te, det var mysigt på stugan men jag gillar fiket vid ån bättre. När jag var klar satt jag kvar ganska länge och studerade på folk som gick förbi utanför och här inne. Ett bord ifrån mig satt fem snygga killar och drack en varsin Coca Cola, jag kunde höra att dem pratade om en ishockey match som skulle vara på lördag. Jag satt med ryggen mot dem så det kändes tryggt. Plötsligt bröt killarna ut i skratt dem skrattade så det lät som om dem skulle spricka, jag orkade inte höra på dem så jag lämnade min bricka i ett brickställ sedan gick jag där ifrån.

På bussen hem satte sig en tant bredvid mig, jag hade sett henne förut hemma på gården, så det var okej, eftersom att hon säkerligen skulle gå av vid samma hållplats som jag. Tanten plingade och vi båda gick av vid samma hållplats. När jag kom upp till mig gick jag bara in genom dörren eftersom att den var upplåst, jag sparkade av mig skorna och ställde dem på mattan sedan hängde jag upp min jeansjacka på en krok.
- Är det du Wilma? Frågade mamma.
- Ja, ropade jag.
- Kan du komma ut hit ett tag? frågade hon från köket.
Jag gick ut till köket och satte mig ner vid köksbordet, mamma stod vid spisen och stekte köttbullar och kokade potatis.
- Hur har du haft det i skolan idag?
- Bra, svarade jag.
- Gick det bra att Nicke skjutsade dig i morse?
- Ja det gick bra, svarade jag och gick ut till mitt rum.
Jag satte på en skiva sedan lade jag mig ner på sängen och blundade. Jag orkade inte bry mig om omvärlden just nu ville jag fokusera mig på mig själv. Jag låg länge och tänkte, på allt möjligt och jag kom fram till en sak att killar som är långa och har ljust hår och bruna ögon är snyggast. Just då kom jag att tänka på den där killen som jag såg lite grann av på Mc`Donalds igår, Micke, var det han hette, han var söt. Han hade ju i alla fall ljust hår ögonfärgen kunde jag inte se eftersom att han satt för långt bort. Snygg var han faktiskt, undra vilken skola han går på, eller han kanske jobbar. Han hade suttit och tittat på mig länge igår, så det måste ju betyda att han tyckte jag var intressant, men jag vågade inte titta så mycket på honom eftersom att han hade två killkompisar med sig. Jag blir mest bara generad när killar tittar på mig på det där sättet.
Mamma ropade att maten var klar, jag åt fort sedan återvände jag till mina tankar och Micke, den killen skulle jag vilja träffa igen, han verkade vara lugn och trevlig. Klockan sju den kvällen tittade jag på Big Brother och Temptation Island, sedan gick jag och borstade tänderna och tvättade bort sminket. Jag gick och la mig tidigare idag, men bara för det så somnade jag inte bättre. Jag kunde inte sluta att tänka, min hjärna låg och tänkte på allt möjligt medans jag ville sova.


Del 6-den skumma träffen

Jag hade spanat efter Micke varenda dag efter skolan den här veckan, jag hade varit på Mc`Donalds flera gånger men jag hade också tittat allmänt efter honom på stan. Men jag hade inte ens sett någon som liknade honom. Han kanske inte ens var från den här stan. Jag visste inte vad jag skulle göra, Lina skulle inte komma hem från Thailand förs nästa helg, så den här helgen skulle väl bli lika dryg som förra veckans. Albin ringde på lördags eftermiddag och frågade fall jag hade bestämt mig för nåt, jag var först tveksam men när jag kom på möjligheten att Micke kanske skulle vara där så sa jag ja. Jag gjorde mig fin resten av eftermiddagen för han skulle komma förbi och hämta mig med sin farsas bil halv sju. Han kom och hämtade mig och vi åkte till en röd, stor villa som låg inne i stan. Jag hälsade på hans kompisar sedan minglade jag mest runt själv för att kolla efter Micke, men det fanns ingen Micke där inte. Jag stannade där en stund och drack en mellan cider, sedan stack jag utan att säga till. Det var så mycket folk där så ingen skulle sakna mig. Jag gick därifrån, det hade börjat skymma ute så det var rätt så mörkt och ganska läskigt. Jag gick in till stan och då blev jag tvungen att gå förbi fiket vid Falkenbergska Kvarnen och den vägen. Jag gick förbi Rudbeck och sen ner till busshållsplatsen. Det stod en mystisk gubbe och väntade på samma buss som jag. Jag kände hur hjärtat dunkade snabbare. Men plötsligt dök en kille som såg precis ut som Micke upp, han kollar på buss tidtabellen och så sätter han sig på bänken bredvid mig. Han tittar lite fundersamt på mig, det måste vara Micke.
- Jag känner igen dig, jag tror att jag har sett dig förut? Sa han och log och såg ännu mer på mig. På Mc`Donalds i söndags, sa han till sist.
- Jaså, sa jag och log. Det var Micke och han kände igen mig.
- Bor du på Viksäng? Frågade han.
- Hmm, svarade jag och kände mig generad. Gör du?
- Nej, jag ska bara dit och hälsa på en kompis, sa han.
- Jaha! Sa jag och kände hur kallt det började bli, jag frös. Jag hade ju bara min jeansjacka på mig och en tunn långärmad töja under.
- Fryser, du? Frågade han och gav mig sin långärmade tröja som han hade under sin jacka.
- Tack! Sa jag och log. Vilken gentleman.
- Det var så lite så, hoppas den värmer bara, sa han.
Nu kunde jag se vilken ögonfärg han hade, han hade ganska ljus bruna ögon, dem var jätte söta och när jag tittade i dem så log dem åt mig.
- Brukar du ofta, åka buss så här sent? Frågade han. klockan var snart tio.
- Nej, svarade jag. Jag var på en fest med en kompis, men jag orkade inte vara kvar så jag stack.
Tänk att jag skulle träffa honom vid busshållsplatsen just ikväll, vilken lycka.
- Jaså, lämnade du din kompis själv där nu eller?
- Nej, hon var bara med sin kille, ljög jag för jag visste inte vad jag skulle säga.
Till sist kom bussen, Micke betalade åt oss båda sedan satte vi oss tillsammans längst bak. Vi pratade inte så mycket, jag visste inte vad jag skulle säga allt kändes bara så pinsamt. Han såg så intressant ut, jag ville veta allt om honom men jag vågade inte ens fråga vad han hette, Micke visste jag ju men efternamnet och var han bodde. Han vet ju vart jag bor, då måste ju jag få veta vart han bor.
- Vad heter du? Vågade jag frågade till sist.
- Micke, svarade han. Danielson, vad heter du?
- Wilma Svensson, svarade jag.
- Gulligt! Sa han. Det passar på dig.
- Tack! Sa jag. Bor du inne i stan?
- På Herrgärdet, svarade han.
Jag satt tyst resten av biten, nu visste jag ju vad han hette och var han bodde, så nu behövde jag ju inte säga så mycket mer. Bussen stannade till vid min hållplats, han gick av på samma även fast hans kompis bodde längre bort.
- Här bor jag, sa jag och pekade på höghuset som stod framför oss.
- Okej, sa han. Jag måste nog gå nu.
- Vill du ha tillbaka din tröja? Frågade jag innan han gick.
- Jag tar den en annan gång, sa han och gav mig en liten kram innan han lämnade mig.
Jag tittade efter honom tills han försvann bakom ett annat höghus, han hade en liten sexig Levis stjärt, han gick snyggt och bar en vit vinterjacka, så han skulle klara sig bra utan sin tröja. Hans tröja som jag fått låna var hel svart med en luva, den värmde bra, och den var hans, så jag ville aldrig ta av mig den.


Del 7- telefonsamtalet

Nästa morgon vaknade jag av att mamma dammsög på Nickes rum, dammsugaren brummade förfärligt så jag kunde inte sova mer. Fast jag låg kvar i sängen tills mamma kom och kackade på dörren och ville dammsuga på mitt rum också. Jag gick upp och låste upp dörren och mamma steg in med dammsugaren på axeln.
- Du får nog städa här först, sa hon. Jag kan ta all din smutstvätt.
Jag plockade upp en hel hög med smutstvätt från golvet och mamma hjälpte till.
- Har du fått en av Nickes tröjor? Frågade hon och tog upp Mickes tröja.
- Den är inte Nickes, den är min, sa jag.
- Ska den tvättas? Frågade mamma.
- Nej, svarade jag.
Mamma lämnade rummet med hela famnen full med smutskläder. Jag plockade undan grejerna som jag bara slängt på golvet sedan drog jag bort sängkläderna från sängen, jag hade nämligen råkat få en liten mensfläck på lakanet. Jag hade ingen aning om att det redan var mens dags, min trosa hade en ganska stor fläck så jag tog med mig ett par nya trosor och en tampong ut till toan och bytte. Jag gick ut med trosorna till tvättstugan sen gick jag in och plockade undan det sista.
- Mamma du kan komma och dammsuga nu! Ropade jag.
Jag klädde på mig medans hon dammsög, idag tog jag bara på mig ett par svarta mjukisbrallor och ett rosa linne och till sist Mickes tröja.
- Ska jag byta i sängen också? Frågade hon.
- Ja tack, sa jag och gick ut till köket och började plocka fram frukosten.
Nicke satt vid köksbordet och läste Västeråsaren när jag kom in i köket. Jag värmde en kopp choklad och bredde en mörkmacka med smör och picksalami. Sedan satte jag mig på andra sidan änden av bordet. Mamma hade köpt hem en skvallerblaska så jag läste den medans jag åt. Jag vart klar tidig idag, klockan var bara halv elva när jag dukade av frukosten från bordet och ställde in smutsdisken i diskmaskinen. Mamma var klar med brummandet på mitt rum och sängen var ny bäddad när jag var klar. Jag gick in och borstade tänderna innan jag gick in på mitt rum.

Jag spenderade halva dagen inne på mitt rum i Mickes svarta tröja, den var verkligen skön och luktade killparfym. Han hade säkert en från Axe. Jag låg inne på min säng och dagdrömde när Nicke ropade på mig att jag hade telefon.
- Vem är det? frågade jag innan jag svarade.
- En kille, sa han. Han presenterade sig inte så jag vet inte vad han heter.
- Wilma, svarade jag.
- Tja, det är Micke, sa han på andra sidan.
- Heej, sa jag och fick ett stort leende på läpparna. Hur är det?
- Bara bra, själv då?
- Jodå, det är väl bra, ganska tråkigt bara, svarade jag.
- Vad gör du då?
- Inget, ligger inne på mitt rum och lyssnar på musik och dagdrömmer.
- Jaså, men det låter väl trevlig, sa han. Vad drömmer du om då?
- Allt möjligt, svarade jag. Vad gör du då?
- Äsch inget. Jag var nyss nere på affären och handlade åt morsan. Men nu sitter jag framför datorn och spelar nåt tråkigt spel.
- Jag antar att vi båda har lika tråkigt, sa jag.
- Jag antar det, sa han.
- Om du inte har något bättre för dig så kan vi träffas, så du kan få tillbaka din tröja.
- Visst, vart ska vi träffas då? Frågade han.
- Du kan komma och möta mig utanför Skrapan om en halv timme, sa jag.
- Okej, då ses vi, sa ha och la på luren.
Jag la också på, jag hade ju inte sminkat mig idag så jag skyndade mig in på toaletten och gjorde det och bytte tampong. Sedan tog jag av mig hans svarta tröja och lade den i en plastpåse istället tog jag på mig en svart stickad tröja och min jeansjacka.
- Jag går ut en sväng, ropade jag.
- Jaja, ropade mamma.
Jag sprang ner för trapporna och fram till bussen som redan hade kommit, jag betalade med mitt busskort sedan satte jag mig ner längst fram. Bussen stannade vid Skrapan och jag gick fram till Micke som redan hade kommit.
- Tja! sa han.
- Heej, sa jag och kände mig blyg.
- Vad ska vi göra nu då? Jag antar att allt är ganska dött, sa han.
- Jag vet inte, sa jag och gav honom påsen med tröjan.
Klockan var halv fyra och solen var fortfarande framme, men det hade redan hunnit bli lite kallare. Vi köpte en varsin korv med bröd på pressbyrån sedan gick vi och satte oss på en bänk i Vasaparken. Det var inte lika mycket folk här idag som det hade varit förra söndagen men det var några stycken. Micke åt upp sin korv först, sen jag. Vi satt kvar i parken och pratade, det var lätt att prata med honom så vi pratade länge och om nästan allting. Han berättade för mig att han var nitton år, han gick på Wenströmska gymnasiet och läste på byggprogrammet och så sa han att han har piercat sig i vänstra bröstvårtan. Han fick mig verkligen att skratta, han berättade roliga historier och han hade verkligen bra humor. Vi hade det verkligen trevligt tillsammans. Jag trivdes tillsammans med honom och kände mig trygg på nåt sätt, hans leende var så vackert och hans ögon likaså. Och varje gång man såg hans hår så skulle man bara vilja rufsa till det ännu mer. Solen försvann bara mer och mer och till sist var det helt mörkt i parken bara en enstaka lyktor lyste upp. När solen hade försvunnit vart det genast mycket kallare, så vi bestämde oss för att gå ner till busstationen och åka hem. Jag gick en bit framför honom och sparkade på en snö hög som inte hade hunnit smälta bort ännu. Micke sprang i kapp mig och la sin arm runt mina axlar.
- Jag tycker att du är en skittrevlig tjej, sa han.
- Detsamma, sa jag.
- Jag skulle jätte gärna vilja träffa dig igen, sa han och smekte mig över armen.
- Jag vill träffa dig med.
- Jag ringer di senare, så kan vi bestämma vart vi ska träffas, sa han.
- Det blir jätte bra, sa han. Vill du att jag väntar tills din buss kommer?
- Vill du det så, sa jag och satte mig på bänken och han satte sig bredvid mig.
- Klart jag vill, sa han. fryser du?
- Lite grann, sa jag.
- Vill du ha tröjan?
- Okej, sa jag och satte på mig den över min jeansjacka. Tack!
Vi satt ganska tysta tillsammans och väntade på bussen, som aldrig kom, den var mer än fem minuter försenad.
- Jag ringer dig, hej då! Sa han när bussen kom.
- Hej då, sa jag och klev på bussen.
Jag betalade med mitt busskort och satte mig längst bak. Bussen släppte av mig på det gamla vanliga stället och jag gick upp till min lägenhet. När jag kom in satt mamma och pappa i soffan och kollade på OP7, jag satte mig i fåtöljen och kollade med dem.
- Vart är Nicke? Frågade jag.
- Han stack till en kompis, svarade pappa.
- Jaha.
- Vart har du varit då? Frågade mamma.
- Ute med en kompis, svarade jag.
- Hade ni kul? Frågade mamma och släppte blicken från tv:n och kollade på mig.
- Jadå, svarade jag. Jag såg ett par skitsnygga byxor på Jc i igår, skulle jag kunna få lite pengar så jag kan köpa dem?
- Du har ju så himla många byxor redan! Hur mycket kostar dem då?
- 799, sa jag och teg.
- Det går inte. Föresten har du sökt sommarjobb?
- Va, nej det är ju långt kvar, sa jag.
- Du måste börja söka nu om du ska få något till sommaren! Sa pappa.
- Om jag får pengar till dem där byxorna så söker jag annars så skiter jag i sommarjobb, sa jag.
- Nej du, du får inga nya byxor den här månaden och vi bryr oss inte om, om du inte har något sommarjobb, det är bara du själv som får gå pank hela sommaren. För vi har inte råd att betala allt till dig nu när du blivit arton, förklarade mamma.
- Då tänker jag flytta hem ifrån! Sa jag med tjurig röst.
- Hur ska du någonsin kunna flytta hemifrån om du inte ens tänker börja söka ett sommarjobb. Du kommer aldrig få ihop pengar.
- Jag vill ju inte jobba, sa jag.
- Det måste du, annars får du gå pank. Vi kan inte alltid ställa upp för dig, nu när du blivit vuxen.
- Kommer jag inte få några pengar alls den här månaden?
- Jo, du får ditt studiebidrag som vanligt, så får du bestämma själv vad du ska köpa. Om du väljer att köpa dem där byxorna så gör det, men du får inte mer pengar sen, sa mamma.
- Åååå.. sa jag och gick in på mitt rum.


Del 8-sommarjobb

Efter skolan gick jag runt på stan och frågade i olika affärer fall jag kunde få sommarjobb hos dem, men alla ställen hade redan eller så kunde dem inte ta emot för att affären var för liten. Mitt sista försök var på Åhléns och dom bad mig återkomma om en månad.
Jag tog bussen hem och loggade in på Internet och gick in på några sidor som pappa hade skrivit upp på en lapp som var sommarjobbs sidor. Jag skickade in en ansökan till vasteras.se och om jag fått jobb så skulle dem svara i slutet av april. Jag gick ut till köket och gjorde i ordning en macka och en kopp choklad sedan satt jag vid köksbordet och åt och försökte lösa ett korsord som var i morsans skvallerblaska.


Del 9-Natti Natti

Jag hade gått och lagt mig när Nicke ropade att jag hade telefon, klockan var då elva. Jag gick upp ur sängen och ut till köket och svarade.
- Wilma!
- Heej, det är Micke. Förlåt om jag ringer så här sent, men jag ville bara säga god natt.
- Det är okej, sa jag.
- Jag tänkte att vi kunde ta en fika i morgon efter plugget om du vill, sa han.
- Visst, vart ska vi gå?
- Om det är fint väder så tänkte jag att vi kunde sitta ute vid Falkenbergska Kvarnen, vore inte det trevligt?
- Det låter mysigt, sa jag. Jag är där vid tre.
- Då säger vi så, god natt.
- God natt, svarade jag.
- Hej då!
Jag gick in på mitt rum och la mig igen efter att jag lagt på luren. Jag la mig med ett leende på läpparna och drog på mig täcket. Jag kände mig som den lyckligaste kvinnan i hela världen när jag somnade.
Nästa morgon vaknade jag av väckarklockan igen. Jag gick upp direkt utan att sucka. Jag klädde på mig en svart kjol med strumpbyxor under och ett rött urringat linne och en vitkofta, sen så sminkade jag mig och pysslade med håret länge tills det låg perfekt. Jag åt en macka sedan tog jag bussen in till plugget.
Jag började tisdagsmorgonen med en svenska lektion, vi skulle slutföra vårat arbete om August Strindberg. Jag kunde knappt koncentrera mig, jag var så ivrig på att få träffa Micke igen. Jag önskade verkligen att det skulle bli nått, mellan oss, men när han får veta hur omogen jag egentligen är så kommer han väl att dumpa mig direkt. Jag hoppades på att han inte skulle vara så elak bara för en sån sak. Jag skrev några rader på mitt arbete sedan lämnade jag in det när vi slutade.
På lunchrasten träffade jag Albin och han frågade ut mig vart jag hade tagit vägen i lördags, jag sa bara att jag mådde dåligt, sedan gick jag ifrån honom.
Jag saknade Lina jätte mycket, det kändes som om hon hade varit borta i evigheter, för allt kändes så fruktansvärt tomt utan henne. Jag saknade Micke nästan lika mycket, men nu när jag tänkte på honom så kände jag mig bara nervös och orolig inför vad som skulle hända. Jag vill att han ska kyssa mig, men ändå är jag skit nervös. Jag vill verkligen att han ska ta första steget för annars kommer det aldrig att bli nåt mellan oss för jag kommer aldrig att våga. Jag hoppas verkligen att han kommer att kyssa mig, för då skulle han göra mig så himla lycklig.
Jag gick på min sista lektion som var Geografi, sedan slutade jag. Jag gick in på skoltoaletten för att kolla fall jag såg bra ut för nu var det dags att gå bort till fiket vid Falkenbergska Kvarnen. Solen lös, så vi skulle garanterat sitta på ute fiket och ha det mysigt.



Del 10-mötet vid ån

Jag gick med långa och snabba steg bort till fiket, mitt hjärta dunkade snabbt och jag kände mig varm och nervös. Men jag viste ju vem han var och det hade ju inte varit några problem att umgås med honom tidigare. Men det var väl jag som förstorade alltting, jag tror alltid att det bästa ska hända. Han kanske inte alls är ute efter samma sak som jag, han kanske bara vill att vi ska vara vänner. Jag visste att jag gillade honom mer än som kompis men om man skulle säga att jag var förälskad så skulle det vara för överdrivet.
Han stod och väntade utanför när jag kom, jag gick fram till honom med ett stort leende på läpparna. Han tog mig i sin famn och kramade om mig precis som om vi var tillsammans.
- Är det bra? Frågade han.
- Suveränt! Svarade jag.
- Jag ser det, det lyser verkligen om dig.
- Tack, sa jag och log.
- Ska vi gå in och beställa?
- Ja.
Svartån forsade fram några meter ifrån oss, isen hade försvunnit så nu kunde vattnet rinna fritt igen. Vi gick in och kollade på bakelserna länge och till sist bestämde jag mig för en Budapestbakelse, Micke tog samma som jag fast en kopp kaffe, jag beställde en Coca Cola. Han tog brickan och vi satte oss längst in så vi hade utsikt över ån.
- Det var nog för blåsigt för att sitta ute, sa han och log.
- Det var nog det, sa jag och tittade ut på träden och dem svajade fram och tillbaka hela tiden.
- Jag är glad att jag träffade dig, sa han. Jag vet inte men ditt leende får mig på gott humör, du är speciell, sa han och tittade med små hund ögon på mig.
- Tack, sa jag. Jag är glad att jag träffade dig med.
- Är du glad för någon speciell orsak? Frågade han.
- Ja, svarade jag.
- Berätta, sa han.
- Min bästa kompis stack till Thailand förra helgen, så jag är glad att jag träffade dig som jag kan snacka med när hon inte är här. Och så är jag glad för att du får mig verkligen att skratta och må bra.
- Jag har nog aldrig känt så här för någon förut, sa han och tog tag i min hand som låg på bordet.

Jag log bara åt honom för jag visste inte vad jag skulle säga, jag vart chockad, fast ändå inte. Det var ju han som ville gå hit med mig och det var ju han som hade kontaktat mig dagen efter att vi hade träffats. Klart att jag var nåt speciellt, inte skulle en kille bara börja snacka med mig och låna ut sin tröja till en okänd tjej bara för skojs skull. Jag ville bara skrika ut för alla som satt här att jag aldrig heller hade känt så här för någon tidigare. Men jag vågade inte säga ett endaste ord, jag satt bara där helt still medans han höll mig i handen. Hans värme och hans glädje spred sig in i min kropp genom hans händer och det kändes som om jag kunde känna allt som han kände. Jag var så kär, det visste jag nu. Det kändes som om han förde mig till en förtrollad värld, där allt var byggt på rosamoln och längst bort fanns ett stort slott där prinsen skulle bo med prinsessan. Och det var jag som var prinsessan och Micke som var den förtrollade prinsen som skulle förföra sin prinsessa.
- Wilma? Wilma? Sa han.
- Va? Sa jag och hoppade till.
- Vad hände? Frågade han.
- Jag vet inte, jag försvann i tankarna, svarade jag.
- Jaha, jag vart nästan orolig, sa han och log.
Jag drack några klunkar av min Cola och tog den sista biten av min bakelse. Han satt och kollade på mig hela tiden när jag drack av min dricka, jag vart generad.
- Sluta, jag blir generad när du tittar på mig så där, sa jag.
- Förlåt, sa han och log.
- Du behöver inte be om ursäkt, sa jag och log.
- Du är bara så himla fin, sa han.
- Tack, sa jag tyst.


Del 11-första kyssen

Efter en stund så lämnade vi fiket och började gå tillbaka längst cykelbanan bredvid Svartån. Han tog plötsligt tag i min hand, han höll den ganska hårt då kramade jag om hans hand med. Så fort jag tittade på honom så log han, jag var kär och jag antar att han var kär i mig med. Vi gick så småningom förbi domkyrkan och min skola, sedan gick vi förbi stadsbiblioteket. När vi var så långt borta som vid Hm träffade Micke ett gäng med polare. Dem såg helt annorlunda ut än Micke. De bar svarta byxor och svarta skinnjackor och dem såg ut som gangsters. Alla tre var nästan helt flintskalliga och två av dem hade en swastika ritat på högra armen.
Micke får inte vara som dem, han kan inte vara som dem. De såg elaka ut och kollade underligt på mig. Micke är inte elak, han är en fin kille och han har inte alls samma stil som dem där.
- Vem är tjejen som du har med dig i dag då? Frågade den kraftigaste av killarna.
- Det är en kompis, svarade Micke.
- Och vad heter din lilla söta kompis då? Sa han och kollade på mig med äckliga ögon.
- Det har du inte med att göra, vi måste vidare, sa Micke och tog mig i handen och vi började gå bortåt busshållsplatsen.
Jag gick tyst tills vi hade gått så långt att vi inte kunde se dem längre.
- Är det såna där typer du brukar umgås med? frågade jag misstänksamt.
- Ibland, men inte för det mesta. De är barndomskompisar, så det är klart att man träffar dem ibland, men jag kan hålla med om att dem håller på med mystiska saker.
- På dem lät det som om du är en sån typ som byter tjejer, som en annan byter underkläder är det så eller? I såna fall kan du dra åt helvete.
Han såg på mig med ledsna ögon.
- Det är fanemej inte sant, sa han och försökte krama mig men jag avvisade honom. Du!?
- Jag vet inte vad jag ska tro om dig längre, sa jag och tittade bort.
Han kramade om mig bakifrån och pussade mig på halsen. Jag visste inte vad jag skulle tro, jag kan ju inte döma honom för nåt som jag inte ens vet är sant. Det är ju inte den sidan han har visat för mig.
- Jag är ju kär i dig, sa han.
Jag sa inget, jag vågade inte säga något. Han höll fortfarande om mig, han menade nog verkligen det han sa, det måste vara sant.
- Snälla Wilma, jag är verkligen inte som dem, sa han. Du måste tro mig.
- Jag kanske har umgåtts med många tjejer, men ingen av dem har någonsin betytt lika mycket som du. Jag har faktiskt aldrig varit så här kär på riktigt. Jag menar verkligen det jag säger.
- Säkert? Frågade jag och vände mig med ansiktet mot hans.
- Säkert, sa han och drog mig in till sig och kysste mig på pannan.
Vi stod ensamma vid busshållsplatsen, Micke höll om mig hela tiden, jag ville att han aldrig skulle släppa taget om mig. Vi var tidiga, bussen skulle inte komma förrän om femton minuter. Vi sa inget till varandra, vi bara stod stilla och kramades. Jag kände mig så himla trygg i hans famn, jag hade nog aldrig känt mig så trygg sedan jag var nyfödd och mamma kramade om sin nytillkomna baby. Jag önskade att bussen aldrig skulle komma, så att jag kunde stå här och kramas med Micke hela kvällen. Klockan var bara sex och vi skulle snart skiljas från varandra, men jag visste i alla fall att han var kär, i mig. Och det var allt som betydde nåt.
Det var ett tiotal som skulle gå på samma buss som jag när den kom så jag ställde mig sist i kön.
- När träffas vi igen? Frågade jag fundersamt.
- I natt, svarade han och kysste mig på munnen.
Bussens dörrar stängdes och jag gick och satte mig, Micke stod kvar och kollade på mig och jag kollade på honom genom fönstret.

Han hade kysst mig, jag var nog den lyckligaste i världen, men vad menade han med att vi skulle träffas i natt. Kanske han skulle klättra upp till mitt fönster så som Romeo gör för Juliet. Jag kunde inte sluta att tänka på Micke, han var det bästa som hade hänt mig, det kunde jag inte förneka. Han var det finaste och den vackraste pojken jag kände, det finns ingen annan som har ett sånt speciellt utseende som Micke.
Jag steg av bussen och gjorde ett glädjeskutt på gården, sedan sprang jag upp till andra våningen. Dörren var låst så jag trixade fram nyckeln och låste upp. Det var ingen hemma så jag satte mig i soffan och slog på tv: n. Jag kunde inte tänka på annat än Micke, han hade tagit all plats uppe i mitt hjärnkontor, så jag kunde inte tänka på nått annat.
Jag måste ha somnat på soffan, för jag blev väckt av mamma klockan åtta, hon och pappa hade varit och hälsat på farmor och farfar direkt efter jobbet.
Jag gick ut till köket och värmde en pirog och åt upp den och gick in på mitt rum, jag var trött så jag lade mig i sängen och blundade.
Jag vaknade inte förrän någon kastade småsten på mitt fönster, jag satte mig upp och kollade ut. Där nere på gården stod Micke klockan halv ett på natten. Jag öppnade mitt fönster och då märkte jag att jag hade på mig mina jeans och allt. Jag såg på honom länge, han var så himla söt. Jag bodde bara på andra våningen så det var inte så högt upp, men jag gick ändå ner och låste upp till honom och tog in honom den vanliga vägen. Vi försökte vara så tysta som möjligt, han tog av sig sina Nike dojor och sen gick vi in på mitt rum. Han satte sig på sängen. Jag stod med ryggen mot honom och klädde av mig alla mina kläder och satte på mig en pyjamas tröja. Jag satte mig i hans knä och log åt honom. Han kysste mig på kinden och sen på munnen. Jag kröp ner under täcket, Micke drog av sig allt förutom sina boxers och kröp ner bredvid mig. Det kändes konstigt att någon låg bredvid mig, så ovant, men ändå så himla mysigt. Han höll sina armar om mig och kysste mig lite då och då på mina oskuldsfulla läppar.


Del 12-romantica

Nästa helg. Micke hade sovit över hemma hos mig från fredag till lördag, så jag vaknade naken bredvid honom på lördagsmorgonen. Jag kysste honom försiktigt på munnen, så att han skulle vakna. Han vred och vände på sig, men vaknade inte.
- Micke? Är du vaken? Frågade jag och skakade lite på honom.
- Hmm, vad är det? mumlade han.
- Jag ville bara veta om du var vaken, svarade jag och kramade om honom.
Han kramade om mig och kysste mig på munnen. Han lade sig på mig och smekte mig försiktigt över brösten med båda händerna, jag gillade det, hans händer var underbara och hans kropp så varm. Han var också naken så hans kuk nuddade mig mellan bena, det kändes härligt, man rös liksom till i hela kroppen, jag ville göra det med honom men jag vågade inte. Jag vet inte vad jag är rädd för, men jag vågar inte. Lina säger jämt att det ändå inte är något speciellt första gången, men det lär det väl vara, eller? Jag kanske har gått runt och väntat på den rätta helt i onödan, men man kan inte ha sex med någon som man inte älskar. Jag älskar Micke, så det är klart att vi kommer att göra det så småningom, när jag känner mig redo. Jag är inte redo ännu, för då skulle jag nog inte känna mig så nervös. Micke kysste mig och lade sig på sidan i stället.
- Jag älskar dig, sa han och satte sig upp.
- Och jag dig, sa jag och pussade honom på kinden.
- Vill du hänga med mig på fest i kväll? Frågade han.
- Kanske, vart? Frågade jag.
- Hos min kompis som bor här på Viksäng, svarade han.
- Är han en av dem som vi träffade på stan? Undrade jag.
- Nej, svarade han. den här killen heter Rickard och han är lika trevlig som jag, svarade Micke och log.
- Jaha, men kommer dem att komma då?
- Kanske, jag vet inte vilka han bjuder. Men troligtvis så kommer flera av dem att vara där, svarade Micke och såg på mig.
- Jag gillar dem inte, så jag stannar hemma.
- Gumman, du kommer ju att vara med mig. Jag skyddar dig från dem, dom är faktiskt inte lika farliga som de ser ut.
- Ok, jag hänger väl med då! Sa jag.
Micke tog tag i mig och fick upp mig på honom, vi låg med könsorganen mot varandra och han kysste mig på brösten. Jag kände mig upphetsad, kåt liksom. Micke smekte mig på venusberget och ner mellan benen. Hans hand smekte mig varsamt och jag blev mer och mer upphetsad.

Vi var ensamma hemma för Nicke hade åkt till en polare och mamma och pappa var hemma hos mormor för hon fyllde 70. Jag gick in i duschen, Micke låg kvar i sängen. Jag stod länge och lät vattnet bara rinna över mig. Efter en stund överraskade han mig och öppnade duschkabinen och gick in i duschen med mig. Vi hängde upp duschen i duschhållaren så att vattnet skulle duscha oss båda. Micke höll om mig och kysste mig på halsen. Jag slickade honom över bröstet och på hans styva bröstvårtor, hans peirsing i vänstra bröstvårtan var skit sexig. Hela han var skit sexig och underbar. Han såg så himla söt ut när hans hår hängde fram i ansiktet, han skakade undan det och kysste mig på munnen. Han tvålade in hela min kropp, han smekte mig länge med tvålen mellan benen och över brösten. Jag tvålade in honom, jag tog tag i hans kuk och tvålade in den varsamt och länge, han stönade och den reste på sig. Han satte på duschen igen och tog tag i mig och tryckte min kropp mot hans. Det var skönt att stå så nära honom, varmt och underbart. Just nu ville jag inget hellre än att älska med honom, jag kände mig inte nervös länge, jag längtade efter det. Nu när vi hade gosat med varandra så skulle det passa utmärkt med sex.
- Jag vill att du ska komma in i mig, sa jag.
- Är du säker? Frågade han, för jag vill inte att du ska ångra dig.
- Jag vill, envisades jag.
Vi stängde av duschen, det fanns gott om plats på golvet så jag lade mig på rygg på badrumsmattan och han lade sig på mig och körde in sin stolthet i mig. Han tog det försiktigt och jag gillade det, jätte mycket, han låg med sitt bröst mot min kropp så jag kände hur varmt det blev. Inget speciellt, säger Lina, det här är nog det underbarast jag varit med om. Han körde snabbare och snabbare och kom på min mage. Han kysste mig och sa att han älskade mig. Han tog en pappersbit och torkade bort det mesta sen gick vi tillsammans in i duschen igen. Jag fick skölja av mig först och medans jag shamponerade in håret så fick han tvåla in sin kuk och duscha av sig. Jag lämnade honom själv när jag var klar, jag tog fram tre handdukar från linneskåpet, två till mig och en till honom. Jag satte upp den ena i håret som en turban sedan torkade jag mig torr med den andra. När Micke kom ur duschen gav jag honom sin handduk. Han torkade håret först sedan kroppen, jag tassade ut på mitt rum och satte mig på sängen. Efter en stund kom Micke och satte sig bredvid mig med sin handduk runt midjan.
- Var det bra? Frågade han.
- Det var jätte bra, svarade jag och gav honom en liten kyss.
- Så du ångrar dig inte?
- Varför skulle jag göra det?
- Jag vet inte, du kanske ville vänta ett tag, vi har ju inte varit tillsammans så himla länge, svarade han.
- Det behövdes inte, sa jag och log.
Jag hade ett leende på läpparna hela tiden och jag nynnade på låtar medans jag klädde på mig och borstade håret. Och det var Micke som hade fått mig att må så här bra, han hade sprutat in en massa glädje i min kropp, så jag blev lycklig och det var bara Micke som visste hur lycklig jag var, ingen annan. Vi åt frukost tillsammans och tittade på en film och medans vi låg i soffan höll han om mig hela tiden, jag var så himla kär och lycklig.


Del 13-den svarta festen

När vi kom hem till Rickard blev vi bjudna på nått väldigt starkt att dricka och musiken som spelades var Trance, Rave och det lät för jävligt. Jag försökte hålla mig så nära Micke som möjligt hela tiden för allt här verkade vara så himla mystiskt. Micke träffade dom där killarna som vi träffade på stan i veckan och det var en massa av deras sort där. Micke snackade ganska länge med dem och jag försökte gömma mig lite bakom honom. Jag kände mig inte trygg när dem var så nära mig. Jag och Micke blev bjudna på en massa olika sorters groggar och starköl, jag började känna mig yr efter en grogg och en starköl. Micke såg det på mig att jag hade börjat bli full, så han sa åt mig att jag inte fick dricka nå mer. Micke drack flera starköl och så småningom blev han också lite småfull. Jag drack mer även fast Micke hade rekommenderat mig att inte dricka mer, jag drack ett glas vin och en till starköl.
Jag och Micke kom ifrån varandra, jag var så full så jag bara yrade runt och visste inte vad jag gjorde och till sist så hamnade jag i händerna på gangsterns som Micke och jag träffade på stan.
- Nämen, ser man på är det inte Mickes tjej? Sa en av dem.
- Jo visst är det, sa en annan. Vart har du lilla Micke då, sötnos.
- Jag vet inte, låt mig vara! Mumlade jag.
- Vet du inte? Vad ska vi hitta på med dig då, då?
Jag vände och tänkte gå där ifrån, när den kraftigaste av dem drog tillbacka mig hårt i armen.
- Sluta, låt mig va! Ropade jag.
- Håll käften, ropade han.
Han tog fast mig och smekte mig över håret och ner över kroppen, hans smutsiga händer smekte mig över brösten, jag försökte ta mig ur hans grepp men han höll fast mig för hårt. Jag skrek och blev helt hysterisk, jag visste inte vad jag skulle ta mig till, han drog sin hand mellan mina ben och just då kom Micke, han tog i allt vad han kunde och puttade bort honom.
- Ge fan i min brud! Skrek Micke.
Micke tog mig i hans famn och kramade om mig och gangsterkillarna stack där ifrån utan att säga ett ljud, jag grät i hans famn medans han tröstade mig. Micke och jag drog där ifrån, jag var chockad över vad som hade hänt så jag kunde knappt gå. Men Micke fick hem mig i alla fall, han plockade fram nyckeln ur min ficka och låste upp ytterdörren hemma hos mig och lede mig in till mitt rum. Klockan var över tolv så mina föräldrar hade gått och lagt sig. Micke klädde av mig kläderna och lade mig försiktigt under täcket sedan lämnade han mig en stund för att gå ut och stänga och låsa ytterdörren.


Del 14-efterchocken

Jag vaknade mitt i natten, jag visste inte var jag skulle ta vägen, jag kallsvettades och kollade mig hysteriskt runt i rummet.
- Vad har hänt? Sa jag högt.
- Va? Mumlade Micke som låg och sov.
- Vad har hänt? Frågade jag igen.
- Du drömde, försök att somna igen, sa Micke.
- Vad fan hände på festen? Utropade jag. Svara mig.
- Kan vi inte ta det i morgon? Sa Micke. Jag sover ju.
- Jag måste få veta vad som hände, jag drömde att dom där killarna som vi träffade på stan våldförde sig på mig, en av dem låg på mig och en annan slickade mig på brösten, sa jag och började gråta.
- Så farligt var det inte, men det kunde ha blivit om jag inte hade kommit och räddat dig, sa han.
Jag lugnade ner mig, jag lade mig så nära honom som möjligt och försökte att somna om igen.

Nästa morgon vaknade jag av att Micke kysste mig.
- Vad fan håller du på med? Ropade jag, jag trodde det var någon annan, Mickes så kallade polare från min dröm.
- Vad är det? Frågade Micke förvånat.
- Förlåt, jag trodde det var någon annan, svarade jag.
- Hur är det med dig egentligen? Frågade Micke och la handen på min panna, du har nog feber, sa han.
- Jag vet inte, men jag har drömt så hemska drömmar i natt, jag höll på att bli våldtagen, berättade jag. Vad hände igår på festen egentligen?
- Ja du älskling, sa han. Vad jag hann se var att Jack och Gurra höll på att tafsa på dig, men jag puttade bort dem och tog dig i säkerhet. Vi kom ifrån varandra och du var jätte full, förklarade han.
- Fan då, jag kände att det var sant, fan vad äckligt. Hur fan kunde du ta med mig till den där jävla festen? Allt är ditt fel, snyftade jag.
- Jag vet att det är mitt fel och jag har redan jävligt dåligt samvete för att du råkade illa ut, men snälla förstör inte mer, lita på att jag verkligen älskar dig i stället.
- Jag höll fanemej på att bli våldtagen, vill du bara att jag ska glömma det?
- Det hann aldrig gå så långt, och ärligt talat så tror jag faktiskt inte att dem skulle göra mer.
- Så du försvarar dem?
- Klart att jag inte gör, jag säger bara att det var inte så jävla farligt som du tror.
- Jag vill att du drar, jag vill fanemej aldrig mer se dig! Snyftade jag.
- Jag tänker inte lämna dig, nu när du är så här ledsen, sa Micke.
- Jag vill att du drar, jag hatar dig, skrek jag.
- Varför gör du så här mot mig, jag trodde att du älskade mig.
- Och jag trodde att du älskade mig, skrek jag.
- Det gör jag också, varför tror du att jag stannar även fast du har bett mig dra åt helvete?

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, varför hade han gjort så här mot mig, varför? Det kanske inte var hans fel att dem överföll mig, men det var han som ville att jag skulle hänga med på den där jävla festen. Mamma undrar nog vad jag skriker om, men det skiter jag i, jag tänker inte hålla inne mina aggressioner, dem ska ut. Jag trodde att han betydde allt, jag trodde han var värd mig. Jag har ju för fanemej till och med legat med honom, hur fan kunde du göra så här mot mig?
- Jag vill att du lämnar mig ifred! Sa jag.
- Okej, jag går nu, men jag vill att du ska veta att jag älskar dig, sa han och gick därifrån.
Nu var han borta, han lämnade mig. Jag som trodde att jag var den lyckligaste i världen, jag var det men nu är jag den olyckligaste. Jag visste att jag bara skulle bli olycklig om jag gick och kärade ner mig och nu sitter jag här på sängen helt förstörd på grund av en kille. Hur kunde jag låta honom förstöra mitt liv, hur kunde jag låta honom få ta min oskuld, bara så där? Jag som trodde att han var så himla fantastisk, han var fantastisk så länge det varade, men på den där festen gick det för långt, bara för att han umgås med såna där jävla idioter.
Tårarna började rinna ner för mina kinder, jag var ju så lycklig, snyftade jag för mig själv. Men nu är allt bara skit.
Jag älskar ju dig, men vad fan ska jag göra, vad fan ska du göra? Jag kan inte bara låta det ta slut så där plötsligt, jag älskar honom verkligen för mycket för det. Han visste ju inte att det skulle hända, han kan ju inte förutse vad hans polare kan ta sig till när dem är berusade. Jag kan inte anklaga honom även fast jag redan har gjort det, jag bad honom dra år helvete och jag sa att jag hatade honom. Jag tycker nästan synd honom, men det är bara för att han är så himla söt. Jag kan inte låt bli, jag måste ringa till honom och be om ursäkt, det här går inte. Det var inte hans fel. Jag kan inte låta honom sitta hemma hos sig och tro att jag hatar honom för det gör jag verkligen inte, jag behövde nog bara få vara för mig själv en stund och tänka igenom alltihop en gång. Det var ju faktiskt inte hans fel. Jag torkade mina ögon med handen och gick ut till toaletten och tvättade ansiktet och kissade.
När jag skulle gå in på mitt rum igen, stoppade mamma mig.
- Vem är den där killen, som du har umgåtts med? frågade hon.
- Jag älskar honom, sa jag.
- Man kan inte älska någon som man skriker så där åt, sa mamma.
- Nähä, men det var inte meningen, vi grälade bara lite.
- Lite, jag tycker att du inte borde umgås med såna där skumma typer.
- Vad fan vet du om det? Han är faktiskt världens underbaraste, skrek jag rakt i morsans ansikte.
Jag smällde igen dörren på mitt rum och låste, jag hade tagit med mig den bärbara telefonen in till mitt rum. Jag tryckte in Mickes nummer på telefonen.
- Erika Danielson, svarade en dam som verkade vara hans mamma.
- Heej, är Micke hemma? Frågade jag.
- Nej, jag vet inte vart han är, vill du att jag ska hälsa till honom när han kommer tillbaka.
- Du kan säga att han ringer upp Wilma, sa jag.
- Det ska jag göra, sa hon.
- Tack ska du ha, hej då.
Fan då, jag måste få tag i honom. Och jag har ingen aning om vilket telefonnummer han har till mobilen. Jag måste få prata med honom.


Del 15-förlåt mig Micke

Jag gick in i duschen och tvättade mig, sedan gick jag in på mitt rum och klädde på mig. Det ringde ute i köket men mamma hann svara före mig. Jag ställde mig bredvid henne.
- Nej, ni har inget mer att säga varandra, jag tycker att du ska låta min dotter vara i fred, förklarade hon.
- Mamma lägg av, jag vill faktiskt prata med honom, skrek jag, ge mig telefonen.
Hon slängde på telefonen och smällde till mig på käften.
- Vad fan håller du på med? Du kan inte förbjuda mig att snacka med honom jag är faktiskt arton år, ropade jag.
- Det kan jag visste. Om jag tycker att du umgås med fel killar så ska du låta bli dem.
- Han är inte fel kille, jag älskar honom, förstår du inte det, han gör mig lycklig, skrek jag.
Just då kom pappa in i köket.
- Vad bråkar ni om? Frågade han.
- Mamma låter mig inte prata med min pojkvän när han ringer, sa jag.
- Han är inte rätt för henne, hörde du inte hur dem skrek åt varandra inne på hennes rum i morse, sa mamma.
- Jo, men dem kanske behöver reda upp det nu, sa pappa lika förstående som vanligt.
Jag tog med mig den bärbara telefonen ut till mitt rum och ringde upp honom igen. Den här gången var det han som svarade.
- Ja, det är Micke! Svarade han.
- Det är jag Wilma, sa jag med tyst och tillbakadragen röst.
- Hej, sa han.
- Förlåt mig Micke! Det var verkligen inte min mening att det skulle bli så här, förklarade jag. Jag vill verkligen inte förlora dig, snyftade jag.
- Det gör du inte, förklarade han. Aldrig!
- Så du förlåter mig? frågade jag.
- Det är klart, om du förlåter mig?
- Ja, det gör jag, svarade jag. Jag älskar dig.
- Jag älskar dig med.



Del 16-misshandlad

Jag och Micke hade inte träffats så mycket den här veckan, för att vi båda behövde få vara i fred lite grann. Men nu var det äntligen helg igen efter en lång skolvecka och många långa timmar utan Micke. Vi kanske inte skulle träffas i kväll heller, han hade nämligen blivit bjuden på klassfest, så han skulle nog dit först i alla fall. Men han visste att jag var ensam hemma så han kunde komma hit när han ville efter festen. Jag ville verkligen att han skulle komma, jag tjatade på honom i telefonen, men han envisades med att det var en viktig fest för klassen. Jag hade gjort mig fin i att falla han skulle komma, med kort kjol, stay upps strumpor och ett vitt svart urringat linne. Jag satt framför tv: en och väntade i flera timmar, klockan halv tolv hade han ännu inte kommit så jag gav upp, jag kan ju inte sitta uppe och vänta på någon som inte kommer. Jag gick och la mig med kläderna på i att falla han skulle komma, men jag somnade.
Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp i sängen, det var någon som kastade sten på min fönsterruta. Jag öppnade fönstret och där utan för stod Micke, helt sönderslagen, jag sprang så fort jag kunde ner och låste upp porten och hjälpte honom upp till lägenheten. Han fick lägga sig i soffan medans jag hämtade förbandslådan. Mickes kinder var helt röda och uppsvullnade, hans näsa helt röd och blodig, han hade flera skrubbsår i pannan. Jag hjälpte honom av med kläderna, det gjorde ont på honom, han hade säkert blivit sparkad eller slagen i magen. Men jag fick av honom nästan alla kläder, hans mage var helt röd och han hade fått en stor bula. Jag tvättade bort allt blod och satte på plåster där det behövdes. Hur fan har någon mage att göra så här mot min Micke, jag fick tårar i ögonen.
- Vad hände? Frågade jag.
- Jag vet inte, det var ett gäng värstingar, svarade han.
- Vart hände det någon stans? Frågade jag.
- En bit här ifrån bara, sa han. Jag har ont i huvet.
- Du kanske har fått en hjärnskakning, vill du att jag ringer efter en ambulans?
- Nej gör inte det, bad han.
- Jag kan inte ta hand om det här själv, jag måste ringa till en ambulans, sa jag.
Han tittade på mig med ett sönderslaget ansikte och bad om att jag inte skulle ringa, men jag kunde inte gå på hans gulliga ansikte den här gången, för nu kanske det gällde hans liv. Jag tog tag i telefonen och ringde 112.
- Larmcentralen Västerås, vad kan jag hjälpa till med?
- Min pojkvän har blivit svårt misshandlad, jag behöver hjälp, sa jag.
- Vart är ni?
- Viksängsgatan 4, jag heter Wilma Svensson.
- Ambulansen är där om mindre än fem minuter.
Jag satte mig ner bredvid Micke och smekte honom över kinden, drog på hans t-shirt försiktigt och knäppte byxorna igen.
- Jag älskar verkligen dig.
Ambulanspersonalen kom inspringandes genom dörren och bar upp Micke på en bår och bar ner honom till ambulansen, jag hängde med ut på gården.
- Får jag följa med? Frågade jag tjejen som körde ambulansen.
- Hoppa in med dig, sa hon.
När vi kom fram till sjukhuset gick allt så fort dem bar bort Micke på undersökning och medans dem höll på med honom så fick jag vänta. Tjejen

Skriven av: Ida 15