Kategori: Dikter
Något vackert ändå..
På svindlade höjder,
Högt över haven,
Säkert över 10 meter.
Det är bara vinden
som håller mina fötter på jorden,
Som hindrar mig från att falla
rakt ner i stupet.
Jag är rädd
Jag vet vad som kommer hända!
Den starka vinden kommer avta
Och jag kommer tippa där jag står,
På jordens yttrekant.
Jag vet inte vad
som finns där borta i horisonten
Men när tiden är redo
Så vet jag…
För då faller jag ner i stupet,
ner i vattnet långt där nedanför
Där vågorna piskar mot de vassa klipporna.
Jag väntar inte att överleva.
Vinden som tagit min andning
Avtar och övergår i lättare bris.
Min tid är snart inne,
Snart är allt förbi
Men jag vet
Jag vet att det finns något annat
Där borta i horisonten.
Den lilla avsats jag står på
Är den högsta punkt
På ett trekantigt berg.
Folk, ja de står runt här bakom
Och väntar på vad som ska ske
Jag har nått min höjdpunkt.
Världspremiären blev succé
De väntar på trumvirveln,
På finalen!
Jag ger dem en överraskning
En så stor och genial att jag själv ska förvånas.
Det är lika ovant för mig som för dem.
Svåra tider har passerat…
Men ingenting ska bli som förut!
Jag skrattar ock gråter
När jag ser dem
Som vinkar så glatt och energiskt.
Vinden den lättar i det samma
Och jag lyfter på hatten…
Och faller…
Skriven av: Victoria Näslund
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo