Kategori: Dikter
Näktergal
En tår som sakta finner sin väg nerför min kind,
lämnar ett spår efter sig.
Långsamt står jag upp,
hör sången av länge döda släkten.
Dom finns,
dom sjunger.
Världen håller på att gå under,
och svarta tårar täcker jorden som jag går på.
Mina fötter leder mig till skogen utan slut,
där sången tystnar,
för här finns endast ljudet av näktergalen.
Jag är i näktergalens skog,
och är fast här tills jag fäller min sista tår.
Sången som ekar mellan träden,
får mig att dansa.
Jag dansar tills mina fötter blöder,
och jag lägger mig ner.
Näktergalen finns här,
den hör mig.
Ögen faller ihop,
och allt försvinner.
Den siste av dom sista,
den som stod längst,
flyr från sin värld för att hitta vila.
Tysthet, för inget sjunger längre.
Allt har fallit.
Skriven av: Emma Haapanen
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo