Kategori: Dikter
När livet kändes som mörkast
När livet kändes som mörkast,
när ingen tycktes förstå,
då jag ej ville leva mer,
bara lämna allting och gå.
Då fanns du där för mig,
sträckte ut en hjälpande hand,
tröstade mig när jag grät,
lät mig gråta ut i din famn.
Jag tror ej att du förstår,
hur mycket du betytt för mig,
jag skulle ej leva idag,
om det inte vore för dig.
Du väckte mitt leende till liv,
det hade varit dött i många år,
du fick mig att skratta igen,
jag hoppas att denna lycka består.
Du gav mig hopp på nytt,
du satte mitt hjärta i brand,
tillsammans ska vi vandra,
genom livet hand i hand.
Skriven av: Sofia Magdalena
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen