Kategori: Dikter om kärlek
Naturens känslor
Vår kärlek växten som en gran när den skulle ha varit en ek.
Mina ögon flög iväg, mina sinnen i fördärv.
Med fötter på jorden och huvud på plats sitter historian mellan oss fortfarande som ett arv.
Låt oss därför hugga vår gran och plantera en ek. Det får bli kärlekens lek.
Jag vet, jag vet, virvlarna fortsätter i huvudet mitt.
Men med tiden slutar alla naturkatastrofer.
Kvar lämnas groddan som växer sig åter.
Låt därför tron kvarstå att allt är på sitt sätt rätt.
Jag hatar att äpplet inte faller långt från trädet.
Jag hatar att biet flyger till samma blomma
Jag hatar att myran återvänder till samma hem.
Låt trädet falla och äpplet rulla tills allt annat är veck.
Låt blomman vissna och biet flyga utan bommar.
Men om hemmet förstörs lämnas myran kvar som endast kan fly hand i hand med dödens lem.
Vilken framtid har då vår ek?
Skriven av: ArTo
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Johan Andersson
Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell