Publicerat 03.06.2005
Kategori: Dikter
Kategori: Dikter
Nu faller jag, jag faller, faller, faller
du står längs fram i fören på relingen
och vågorna stänker ner änns ansikte
vad tänker du
att ingen kommer att saknar dig, att ingen bryr sig
men du hade fel
det är mång på jorden som saknar dig
inte minns jag
du var mitt ännda hopp
nu faller jag, jag faller, faller, faller
det tar aldrig slut

Skriven av: pluppisen
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Hur blir man veckans författare?
![]()
Veckans författare:

Anna Maria Simeonidis
Kvinna i 40 års åldern med två stora barn och en sambo. Har precis upptäck vilken terapi det är att skriva. Skriver om det som behöver komma ut. Och sånt som intresserar mig och är aktuellt just…
På andra plats denna veckan: M.J. Jaatinen