Kategori: Dikter
Obemärkt vandrare
Obemärkt går jag förbi, såsom en tjuv
Ingen ser, ingen hör
Men det är inte så att de bör
För jag är trots allt osynlig och ljuv
Gömmer mig, lirkar mig in som en skruv
Tassar ljudlöst, jag är både lätt och skör
Så vid mig är det ingen som rör
Natten blånar, jag antar färg efter ur
Jag kan inte gömma mig i evighet
Annars, jag snart ska förtvina
Måste slippa ut, stå upp för mina egna val
Blomma ut, och visa stolthet
Såsom en sol, i min glans, ska jag skina
Nu, nu är det dags att visa världen, kläckas från mitt skal
Skriven av: Andreas Carlsson
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo