Publicerat 01.11.2022
Kategori: Sorgliga dikter

Offer

Jag tog livet av mig för länge sedan
Det jag är nu är inte vad jag var

Du tittar på mig och du tror att du känner mig
Det gör du inte, för jag vet inte vem jag är

Jag tvingar mig igenom tillvaron
Som en bil utan bromsar

Och även om jag hade fungerande bromsar
Så skulle inte jag stanna, jag kommer aldrig stanna

Det finns inget slut på denna smärta
Och inget slut kunde fylla mitt tomrum

Jag dör och ingen märker det
Jag drunknar i tankar på melankoli

Jag skriker och skriker
Försöker släppa ut allt

Men ingen lägger märke till mina skrik heller

Jag undrar vad jag gör för fel
Jag undrar om jag någonsin har gjort något rätt

Det är uppenbart för varje dag som går
att det inte spelar någon roll.

Arda_202

Kan du se mig? Kan du höra mig? Kan du känna mig? 3 frågor som jag försöker svara varje dag till mig själv när jag ser mig i spegeln. 16 år gammal, ung kille, folk gillar mig, hatar dikter och noveller. Varför skriver jag då? För jag är sjuk i huvudet och folk tycker om mina dikter, speciellt min före detta svenska lärare. Om jag inte skriver på mer än en vecka så är jag antingen död eller så har jag ett liv utanför mina skrifter.
Arda_202 är medlem sedan 2022 Arda_202 har 14 publicerade verk