Kategori: Dikter
Osynliga för varandra
Du fortsätter på det spåret jag ångrar
att jag påbörjade. I dina ögon var det
lättare att va. Den här ignoransen
för motönskad effekt om att glömma
istället tänker jag extremt mycket på
dig. Du bryr dig inte, det är
mitt problem. Det är jag som får lida.
Du var min första kärlek. Jag var kär
och du var kär, i kärleken och inte
i mig som du citerade. Vet du hur sårad
jag känner mig när du inte rakt ut men
indirekt säger att ”det var ett misstag”.
Jag är bara nere och tänker tillbaka
medans du gått vidare för länge sedan.
Jag var det enda som inte gjorde ditt
liv perfekt fullt ut. Nu när ditt liv börjar
bli sådär överlägset perfekt igen efter
ärren från mig skär de vassaste knivar
in i hela min kropp. Jag fräts sönder och
tynar bort. Kvar kommer inte ens ett enda
minne att vara för jag tar med mig hela
skammen x x x i graven. Utraderad ifrån
ditt liv. Det var så du ville ha det va frågar
min röst gång på gång i ditt huvud med en
bitter eftersmak av allt som en gång var vi.
x x x – mitt för, andra och efternamn
Skriven av: - Johanna -
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo