Kategori: Sorgliga dikter
Ovissheten
Tystnaden, min gamla goda vän.
Plötsligt var du borta och jag känner mig återigen ensam.
Vart tar värmen vägen, jag är så kall och frusen.
Nu är det tid för sorg och bearbetning, vad kommer att komma härnäst?
Jag går igenom tankarna, jag frågar mig själv frågor som är omöjliga att svara på.
Det känns som ett öppet sår som växer, försiktigt strör jag i saltet i såret för att uppleva en värre smärta än vad jag känner i hjärtat.
Klumpen i magen växer sig större och större och jag vill spy ut alla känslor som jag har inom mig.
Springer mot mörkret och försöker hejda mig från att gråta, vart ska jag nu gå?
Jag är så liten och ensam.
Varför dög jag inte?
Vem är det egentligen du vill ha?
Vad krävdes för att jag skulle duga för dig.
Det var jag som valde att gå; det var mitt beslut.
Nu är ångesten stark.. Men jag vet att det inte hade blivit någon skillnad även fast jag var kvar.
Så jag gör det för mig, för mitt välmående och för att jag ska må bra. För det är det enda som räknas imorgon. Att jag mår bra.
Man kan inte ha kakan och äta den, det är som att spela schack mot döden.
Man kan heller inte tvinga någon att vilja vara i ett förhållande med en.
Jag vägrar att halvälskas, utan ge mig allt du kan.
Storma min värld eller låt mig bara gå.
Skriven av: Lillmull
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren