Kategori: Dikter
Panik
Nej. Jag vill inte! Någon håller ett stenhårt grepp om mitt ben och drar med full kraft bort mig. Jag försöker förgäves att få tag i något att hålla i, men naglarna rispar på marken och jag får inget grepp. Släpp! Sluta! Jag vill inte! Greppet blir hårdare och det drar mig längre bort och ner långt, långt ner. Utan att jag hinner tänka befinner jag mig i ett kallt och dunkelt hål av ensamhet och smärta. Det trycker ihop mig och min hjärna nästan krossas. Jag kan inte röra mig. Jag klan inte andas. Någon håller fast hela mig där i ensamheten och tomheten. Där finns ingenting förutom allt det mörka. Kanske kan jag intala mig själv att det inte händer och att jag kan komma loss. Nej, det går inte. Jag är fast. Jag får ingen luft. Jag vet inte när trycket på min bröstkorg ska lyfta. Det känns som en evighet. Hjälp! Sluta, snälla varför händer det mig? Vad har jag gjort för fel? Efter ett par minuter, eller ett par timmar släpper det lite. Den som höll fast mig släpper äntligen och jag drar mig ur gropen. Trycket är borta, men jag kan inte skaka bort den outhärdliga känslan av att det vid nästa krök kan hända igen. Jag tar en klunk vatten och känner ytligare lättnad i huvudet. Jag går runt hörnet och känner någon greppa tag i mig igen, nej det var ingen. Jag föll ner ändå.
Kristina är medlem sedan 2015 Kristina har 1 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg