Kategori: Dikter om livet
Paniken på besök
I ensamhet försöker jag mina dagar staka
Så här har jag känt mig sedan några år tillbaka
Det är fruktansvärt när panikångesten kommer på besök
Det är som om allt runt omkring på ett ögonblick går upp i rök
Det känns som om jag ensam blivit lämnad kvar
Med mängder av frågor som saknar svar
Bland vänner försöker jag ibland söka stöd
Men det är som om ingen orkar med mig när jag nästan lever som död
Tidigare har jag vänner haft mig nära
Nu känns det som om de ständigt sviker och jag mig ensam får vara lära
Det är tydligen något jag får ta
När alla helt plötsligt bara försvann utan att de något sa
Jag tror de vet, men saknar viljan att se
Hur jag mot världen sakta slutat att le
Det är så lätt att vara efterklok
Jag vill, men vågar inte säga, att något är på tok
Jag klandrar mig själv så här i efterhand
På allt som har förstört mina tidigare så nära vänskapsband
När man mår dåligt är det många som försvinner
Som om de med vänner inte längre hinner
När det i själva verket är de själva som förtränger
Och dörren mot den som mår dåligt de stänger
Jag i ensamhet försöker leva
Efter nya intressen och nya mål i livet jag får treva
Jag känner mig långt ifrån stark
Framtiden känns som ett oskrivet blad, som ett tomt ark
Allt är svart och som en stor enda tomhet
Det är något som alla i likande situation vet
Eftersom panikångesten åter igen besökte mig igår
Jag ännu mer ensam och ledsen i livet står
Pernilla Alexia
Status: Silver författare
Pernilla Alexia är medlem sedan 2025 Pernilla Alexia har 32 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Haahaauuj
Hejsan hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej
På andra plats denna veckan: Petterbroberg