Kategori: Dikter
Pekfinger, Näsborrar, Lövträd
Fysikläraren släppte en fjäder och en glaskula och pratade om tyngd. Då plötsligt såg jag, på riktigt, hur en bit av listen nere vid golvet dubblerades och sköt sig ut och bara låg där framför den första.
Det var då jag förstod att morfars pekfingrar satt på mina händer och att han ändå var fysisk.
*
Hon gick där på det upphöjda golvet och lampor tillsammans med blixtarna fick hennes näsborrar att vidgas precis så som all materia.
*
Han kände det tjocka tyget över axlarna, som liknade skogen bakom honom och han kände hur ögonen vidgades till Pokèmonögon, den figuren med gul kropp, när han upptäckte att träden bakom honom började leva.
Skriven av: Ethel
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo