Pierre Bouleau - Ett Nobeltal Del 2 av 5

Skönlitteraturen är på samma sätt som världen i övrigt, stadd i ständig utveckling och mycket har, på gott och ont, förändrats sedan min namnes dagar. I samma ögonblick kan konstateras att människan i stort är densamme nu som då.

På samma sätt kan det sägas förhålla sig med det konstnärliga skapandet. Mitt behov att uttrycka mig i skrift kan synas i det närmaste identiskt med tidigare generationer berättares och konstateras kan att det inte är behovet utan vad vi säger och hur vi säger det som kommit att förändras.

Men varför skriver vi och för vem?
På denna fråga har ödet tacknämligt nog givit mig ett enkelt svar. Jag skriver för att det är en livsnödvändighet.

Med detta svar som utgångspunkt blir frågan; för vem jag skriver, i det närmaste överflödig och svaret på förhand givet. Jag skriver för mig själv.

Skrivandet handlar för mig om ett sökande i det inre och om en dialog med mig själv. En dialog vilken kan sägas vara själva upphovet till de berättelser jag söker formulera till ord. Mitt författarskap är därmed och som Orhan Pamuk så väl uttrycker det, en fråga om ”att klä den introspektiva betraktelsen i ord”.

Att under denna process tänka i termer av ‘nyttan ’ med författandet eller att försöka skapa sig en bild av och ta hänsyn till ‘den potentielle läsaren’ betraktar jag som i det närmaste omöjligt och som en form av övergrepp på det egna jaget; som att sitta böjd över de tomma arken med en iakttagares genomträngande blick i ryggen.

Givetvis kan man som författare drömma om uppmärksamhet och framgång men en dylik strävan kan ha ett högt pris och detta pris heter anpassning. Givetvis har jag understundom önskat att jag begåvats med en förmåga att anpassa mig, men likt Elfriede Jelinek har jag tvingats konfronteras med frågan ”vad sker då med mig?”

Med detta i åtanken frågan hur det färdiga verket kommer uppfattas och vilket gensvar det kommer väcka betraktas som sekundär. Att det litterära skapandet kommit att betraktas som ett yrke ser jag enkom som en olycklig konsekvens av det moderna samhällets framväxt och personligen vill jag mena att det endast är då man skriver är utan en tanke på sin försörjning och utan att veta huruvida någon överhuvudtaget kommer att läsa det man skriver; att det är först då som verklig litteratur skapas.

Skriven av: Pierre Bouleau