Kategori: Dikter om livet
Plötsligt smygande tid
Jag kan inte minnas hur, ändå vet jag hur.
Såsom om man säger att man inte förstår, fastän man förstår.
Plötsligt befann jag mig på en annan plats, även om det var samma plats.
Likt en dimma som kom som smygande in mot land, från fjärran vatten.
En dimma som förändrar landskapets anlete, förändrar ens rum.
Plötsligt befann jag mig i en annan tid, så olik den tid som förr var.
Så olik, ändå så lik.
Det sägs att det inte finns något nytt under solen,
att människan är sig lik även om världen förändras.
Och vad världen har förändrats, för var generation.
Dåtid för en generation är framtid för en annan,
framtid för en generation är dåtid för en annan.
Platser förändras från tid till tid, också de platser där jag vistats och vistas.
Där jag växte upp, där jag än växer.
Där jag senare ska komma till att växa, på en annan plats i tiden.
Minnen som sköljer över mig från en annan tid vid dessa platser, talar till mig.
De talar om en tid som inte längre är, även om de påminner mig om det.
De påminner mig om någon jag inte längre är, platser som inte längre är.
Platser som än dock var, platser som formade mig.
Formades likt ett träd som beskärs, formades dess tillväxt.
Det som är nu, är jag som nu och platsen som är nu.
Så som en dimma som kom smygande, och som plötsligt är.
Plötsligt befann jag mig nu i en ny tid, som jag då trodde var mer fjärran.
Men än dock icke, för plötsligt är jag nu här.
I det som för mig var framtid i dåtiden, i det som i framtiden är dåtid.
Vi får se vart det bär, plötsligt är jag där.
CHRISTER SANDVIK
Måndagen den 15e juli 2013
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen