Kategori: Dikter
Renaste sköraste pappret
Förlåt jag blir så rädd ibland.
Rädd när du ligger här bredvid mig och är renaste sköraste blanka pappret som jag ska fylla.
Rädd för att jag inte ska kunna ge dig vårregn och stjärnor och vackraste vackraste drömmarna.
Rädd för att jag inte ska få dig att glittra där ute.
Förlåt jag blir så rädd ibland.
Rädd när det kryper under huden.
Rädd när jag fortfarande krossar speglar.
Rädd när du måste se på
när jag plockar upp skärvorna och torkar bort blodet.
Försöker, försöker gömma allt det där
Rädd för att du inte ska känna dig så som jag ser dig.
För du är lika mycket varm vårdag som du är tusentals drömmar.
Och du är lika mycket oberörd blomma som du är doften av mild len honung.
Och jag förstår inte alla mina galna nätter när jag ser på dig.
Jag förstår inte varför jag fortfarande dras till dimman.
Du är ju liksom alla mina bevis på att det finns stjärnor på riktigt.
Förlåt.
Förlåt jag blir så rädd ibland.
Rädd när du är så mycket renhet som jag aldrig kan uppnå.
Rädd att du någonsin ska få se det jag har sett.
Skriven av: Thea
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo