Publicerat
Kategori: Dikter

Respit & andra dikter

RESPIT

Jag är halvt i drömmars
ljuva sommarbrisgrepp
halvt i all verklighetens prakt
vandrande och förlorad
och för ett ögonblicks skirhet
nedsjunken i grönskans vårtron
I det vackra landet vill
jag förlora allt och finna
all min ro och längtan
som tappats bort i de
skymningsländer där kroppen
tvingas framhärda
bortom all skönhet, all värdighet
I det vackra landet
ligger skönhetens soldat
med livskampens klinga
lossad från sin sida
och följer med den
fruktsamma skogens strålprakt
molnens vandring över fagertaket
högvalvet, vindvävaren



SPÖKET I TUNA PARK

Det finns bara spöket
av en husgrund kvar
Det finns bara en antydan
om vad som skulle kunna
vara ett läkehus
ett litet paradis
för mig, för dig?
En örtagård i ruiner
en tomhet i luften
där gotiskt tegel
skulle höjt sig
en himmel i förfall
och jag är lämnad
ensam åt barndomens
senkomna höst
vars skugga är bödelns
över cederns stolta tinnar
över det förlorade
romantiska slottet
där vi tillsammans
skulle ha funnit
en gemensam källa
(du klädd i blått på en gunga
försjunken i förundran
dina ögon sammansmälta med himlen
jag klädd i vitt, i judasträdets
skugga grubblande, i gräset bredvid
min penna och min sabel)
Det är tillflyktsorten
från vars utsiktstorn
de grå kolosserna är avlägsna
En ängel vakar över skogen
över oss och våra drömda hemligheter
Över allt ofött och oförverkligat
och all härlighet som skulle ha varit
men nu vilar utspilld över marken
uppslukad av den tanklösa myllan
och endast konturerna är kvar
av vår gotiska helgedom
endast spöket av husgrund
under en himmel i förfall



DET FINNS

Det finns bara
en delad väg att vandra
ett brutet kors att bära
den eviga kärleken
strålar endast
mot norr och mot söder
Det finns bara ett
sätt att leda
sitt hjärta längs
livets branta stig
I ett silkeskoppel
tämjd av en dröm
och av ljuva ord
I en fläckad uniform
bakom offermasken
vigd åt slutets skönhet
Det finns bara
ett enda brinnande hjärta
bara en enda
delad väg



DEN KÄRVE GUDENS FÅGEL

Kra kra kra korp
som dröjer för en stund
utanför fönstrets galler
tror du dig finna
med din näbbs klinga
en värld av blod
under gräsets gröna hinna
ett slagfält erövrat
av glömskans vegetation
ett bultande hjärta
i den gapande jorden
Har du fått föda stridsfågel
min kra kra kra korp
från de blodsoffer
som vigts åt
åt gula och vita blommor små
i eftermiddagens töcken



AVGRUNDEN

Havet av scilla stormar
för vårvinden osynliga händer
och visar sin prakt
för en flock av människor
som bara skyndar förbi
Stenen som ristats och rests
och ställds under bibliotekets tak
rusas förbi av de unga
Det löper en klyfta
osynlig men gapande
genom åren och sinnena
En avgrund hemsökt
av rotlöshetens vindar
av ofruktbarhetens andliga betong
av meningslöshetens maror
ty scillorna blommar
inte för er skull och stenen
har inte rests för tomhjärtade män

Skriven av: Sven André

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Mångatan

En ung tjej som inte vet vad hon ska göra med allt hon skriver

Mångatan

På andra plats denna veckan: Lars Jerrhag