Kategori: Dikter
Röda rosor och förlåt
Min kärlek den var ren och sann
mitt hjärta för dig brann
Men snälla du, säg mig vart du går
Jag sökte dig i kyrkan med slöjan på mitt hår
Men ensam fick jag stå där i min klänning vit
för du, din hjärtlösa varelse, du kom aldrig dit!
Alla stirrade på mig, jag var lurad och brast igråt
I mitt hem så hittade jag ett brev med ordet 'förlåt'
Säg hur kunde du, du bara försvann
jag slängde ditt brev i elden så att det upp brann
Du hade lämnat mig här, du hade flytt din kos
i en vas på bordet stod din sista röda ros
Jag tog ringen av mitt finger och genom fönstret for den ut
jag studerade en kökskniv, den såg så blank och vacker ut
I ett ögonblick undrade jag 'skall historien sluta så?'
jag funderade inte länge, ty det var så det måste gå
Utan rädsla slog jag kniven i mitt bröst
nu fanns ingen räddning, nu fanns ingen tröst
Jag antar att de fann mig så, i klänning fläckad röd
men de kunde inte rädda mig, ty jag var redan död
Om du någon gång kämmer skam så visa det för mig
jag vill att du ska veta att jag dog på grund av dig
Men kom aldrig någonsin till min grav och gråt
lämna ingen blodröd ros och viska ej 'förlåt'
Skriven av: Fanny
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Mimsan1
Jag har skrivit i ungefär fyra års tid och har även gått några kurser inom skrivandets konst. Jag älskar att utvecklas och lära mig nya saker. Jag målar och läser även mycket olika typer av…
På andra plats denna veckan: Rebecca Wargenklo